PATRIK WIRÉN

Viktigare än någonsin att cementera könsrollerna?

Krönika 08:08 | 09 juni 2009 Som aprilskämt hade det varit briljant. En pricksäker kommentar till ett konsumtionstokigt samhälle där människors största fritidsintresse är att handla mer, nytt, större och bättre.

Och – framför allt – en tid när det tycks viktigare än någonsin att cementera könsrollerna. 
Killar gillar krig och tjejer tycker om att göra sig fina.

Sommarlägret ”Girl & The City”, där tjejer i Täby skulle erbjudas en veckas cityliv med shopping, spa och lattedrickande (”typiska tjejsaker”) var dessvärre inget skämt. En fritidskonsult med dåligt omdöme lyckades få med sommarkursen för tjejer i årskurs 5 till 7 i Täby kommuns broschyr med sommaraktiviteter. 11-åriga tjejer skulle alltså under en vecka gå på studiebesök till NK och dricka latte. Vad killarna erbjöds för sommarläger vet jag inte. Kanske en vecka av tv-spel, besök på sexklubbar och vodkashots? Det är ju sådant som pojkar  vill ha.

Det är onekligen en ny, märklig omvärld som visar sitt fula tryne när man fått barn. Som när jag förra veckan skulle köpa ett par blå strumpor med små traktorer på till min dotter som är två och ett halvt. Hon gillar traktorer, fotboll och motorcyklar. Samtidigt leker hon gärna med dockor och har en liten bebis i plast som hon tar hand om med varsam hand. Jag antar att det är ett resultat av att vi verkligen försökt ge henne den valmöjlighet som så få barn får.

”Är det till en pojke?” frågar damen bakom disken när jag räcker över strumporna. Bara för att försäkra sig om att vi inte råkar ge blå strumpor till en tjej. Ska du skita i, det har väl för fan ingen betydelse, replikerar jag blixtsnabbt och kastar strumporna i ansiktet på henne. Nej, det gör jag förstås inte. Men jag suckar ljudligt, sådär som man gör när man varit med om alldeles för många liknande situationer.
Vad är det för fel på folk egentligen?

Samtidigt är det fler än jag som reagerat. En av de första krönikor jag skrev för Nacka Värmdö Posten, det är två år sedan nu, handlade just om hur vi vuxna tvingar på barnen deras könsidentitet från dagen då de föds. Då hade jag just varit på ett 2-års kalas där en pojke uteslutande fick ”hårda” leksaker. Så snart krönikan publicerats började det komma uppmuntrande mejl från olika håll. Jag tror inte att jag någonsin fått så mycket positiv respons på någonting jag skrivit. Uppenbarligen är det fler än jag som tycker att deras barn förtjänar någonting bättre än det som erbjuds. Även om vissa fritidskonsulter gör sitt bästa för att tjejerna ska veta sin plats  här i världen.

Patrik Wirén
patrik_wiren@bredband.net