Nu börjar jag känna mig okej för att gå in på djupet och analysera säsongen som varit. För fem dagar sedan åkte vi ut mot de så kallade ”Real Lugi” som på förhand skulle vara de laget som skulle möta favoriterna Sävehof i SM-finalen vilket så också blev utfallet.

Inför den här säsongen hade vi fått in ett antal nya ansikten till laget. Carin Strömberg, Madeleine Östlund, Olivia Svalstedt och Agnes Rutkvist hade blivit uppflyttade på heltid från Nacka, Jennie Johansson ny från Skånela, Lova Liif ny från Västerås och sist men inte minst den rutinerade målvakten Therese Brorson. På ledarfronten hade vi en helt ny tränarstab i form av ett nygammalt ansikte för många – Erik Larholm och fysgurun Oskar Johansson. Försäsongen började riktigt bra och framförallt var glädjen tillbaka i laget. Och håll i hatten för nu tänker jag avslöja något som blivit uppmärksammat nu på sista tiden i media. Erik har blivit kallad för ”bullbakaren” på senare tid och att det är därför vi spelat så bra och haft en sådan go stämning under säsongen, men faktum är att han bara bakat ca 6 gånger till oss. Inte varje träning som tidningarna fått det att låta… Då hade vi nog rullat fram. Mer kanske det blir nästa säsong?

Vårt mål när vi klev in i säsongens seriespel var att vi skulle först och främst klara av att ta en slutspelsplats. Men efter nästan hela första halvan spelad låg vi på en andra plats och vi började fundera om i andra banor. När vi väl var klara för slutspelet sa vi att vi skulle klara av att vara bland de fyra bästa i landet, och till slut hamnade vi på en grym 3e plats. Spårvägen väntade sen i kvartsfinalen och nu skulle vi banne mig klara av att gå till semifinal. Spårvägen körde vi över i 3 raka vinster där den sista blev en total kross. Resten av vår historia är ganska färsk och vi förlorade alltså mot Lugi med 3-1 i matcher där jag tycker att vi var värda en 5e match. Vi var helt klart bättre än dem den sista matchen som slutade väldigt orättvist – men som jag skrivit tidigare så är det så sport fungerar.

Trots att det fortfarande känns ruggigt surt att åkt ut på så små marginaler känner jag mig väldigt nöjd och är otroligt stolt över alla tjejer och vad vi presterat den här säsongen. Att klättra från en 7e plats där vi slutade förra säsongen och i dagsläget vara topp tre i Sverige är grymt gjort. Det var inte många som trodde på oss inför den här säsongen och jag är övertygad om att vi blir ännu farligare nästa år. Samtliga i laget har tagit stora kliv i rätt riktning och det jag är mest glad över är att vi fått till ett sådant bra försvarsspel. Tidigare år har vi haft problem med att vi släppt in för mycket mål, även fast vi vunnit. I år har vi lyckats dra ner på målen bakåt men producerat lika mycket framåt. Vi har även byggt upp ett grundspel som vi kan luta oss tillbaka på både i bra och dåliga stunder. Den tryggheten har jag saknar tidigare säsonger så det känns väldigt bra att vi kan bygga vidare på den kommande år.

Nu kommer jag och syrran ta ett 3 veckors långt uppehåll från bloggen då vi kommer vara lediga från handbollen. Måndagen den 28 maj börjar vi med den kollektiva biten och försäsongen drar igång på riktigt. Men jag vill tacka alla runt omkring och i laget för en toppensäsong! Jag ser redan fram emot nästa år då jag hoppas att alla som varit och stöttat oss fortsätter att komma och att vi så småningom kan få en större hall som kommer att gynna alla generationer.

Johanna

Jag vet inte vad det är med mig och helgsovmornar men har hur som helst varit uppe ett tag nu.. Torsdagens träning kan man nog inte kalla träning men det var kul att se alla igen efter sista semifinalmatchen. Vi började med att skriva lite utvärderingar av säsongen där man fick skriva om; Träningsupplägget, matcherna, truppen, tränarna och lite annat smått och gott. Sedan hade vi lite snack tillsammans om säsongen och Erik hade ordet ett tag. Träningen avslutades med minihandbollsmatcher som en rolig avslutning på det här handbollsåret.

Jag tror att det är många med mig som tycker att det ska bli skönt med ett uppehåll från handbollen nu. Det är nog bäst för alla att man får göra det man inte hinner med under säsong och hinna reflektera kring året för att hämta krafter inför nästa säsong. Det blir inte många lediga veckor under säsongen så jag ska ta vara på denna tid och se över eventuella småskador och ta hand om kroppen. Senare på dagen blir det ett löppass för min del i det sköna vädret. På återseende.

Emelie

Tyvärr blev det inte en 5e match i semifinalsserien. Vi förlorade återigen med uddamålet mot Lugi och 21 har förföljt oss sen vi började spela semifinalerna. Match 1 vann vi med 24-21, match 2 förlorade vi med 22-21, match 3 förlorade vi med 25-21 och match 4 förlorade vi med 21-20 med 3 sekunder kvar. Ibland är det riktigt surt att spela handboll, men det är samtidigt charmen att det kan gå åt båda håll.

Idag har vi vår sista träning innan vi går på 3 veckors uppehåll innan försäsongen drar igång. Vi ska summera säsongen så det kommer nog bli en del prat. Om någon dag kommer vi skriva en summering av säsongen från vår sida, men jag har inte riktigt hittat motivationen ännu. Känner mig fortfarande lite tom efter tisdagens orättvisa avslutning. Men tack alla som varit och hejat på oss under hela säsongen! Det har varit grymt skoj att sett så många på varje match och tro mig, det har hjälp oss att kriga lite extra. Jag hoppas att ni alla kommer tillbaka nästa säsong och då kommer ni få se ett ännu starkare Skurulag.

Johanna

Idag gäller det. Match mot Lugi kl 14:00 i Eriksdalshallen. Vinna eller försvinna.

Kom nu och heja fram oss till vinst! Idag har vi inget att förlora så vi kommer kriga för kung och fosterland.

Match alltså kl 14:00 i Eriksdalshallen eller för dig som inte kan komma sänds den på SVT1.

Efter träningen som vi hade i Skuruhallen igår åkte hela laget hem till mig och Emelie. Vi grillade fläskfilé och Emelie hade fixat en grym buffé med riktigt smaskig mat. Höjdpunken igår var när vi fick Jossan att tro dett det var AC som var där fast det egentligen var Emma. Emma och AC är inte jättelika när man känner dem, men Jossan var tydligen ytterst tveksam (kan tillägga att Erik har lite svårt för det också, han måste se vem som har två knäskydd). Alla i laget kallade Emma för AC och tillslut så blev Jossan övertygad att det var Anna-Carin som var där, men när någon råkade "tagga" en bild på facebook så sprack det och Jossan kände sig fruktansvärt lurad.

Det blev nästan tabberas på allt, två köttbitar blev det kvar som jag skickade ner i soptunnan. Strax därefter ringde Bodils man Martin och beklagade sig över att han var sjuk och frågade om det blev någon mat över. Snabbare än blixten sprang Bodil och plockade upp de två köttbitarna som var kvar ur soptunnan och skrapade ihop rester från de andra. Förlåt Martin att du fick veta sanningen, men det är du värd! Om du bli magsjuk är det inte konstigt.

Johanna