När jag växte upp i Saltis, delades posten ut 11 gånger i veckan. En gång på lördagar, två gånger övriga vardagar.

Okej, e-post har tagit över en hel del av detta, även om alla sådana kanske inte är av önskad art. Men man vill ju gärna tro att ett fullt frankerat brev ska hitta fram på någon dag, även om gamla Postverket numera är en del av PostNord AB och till 50% kontrollerat av danska staten.

Förra helgen fyllde en vän här i Nacka jämna år. Inbjudningar hade postats, men istället för OSA gällde att svara om man kunde komma. Inbjudan till mig hade rätt namn, rätt gata, rätt gatunummer, rätt postort, men postnummer 131 45 istället för 131 47. Ett postnummerområde som ligger tvärs över vägbanan.

Numera sorterar Posten inte lokalt, då hade denna lilla blunder snabbt kunnat rättas till. Brevbärarna hade förmodligen suttit bredvid varandra. Nu är det väl en maskin i Tomteboda som kom på att mitt gatunummer inte fanns inom angivet postnummerområde och klassar försändelsen som "Adressaten okänd".

Okej så långt, även om rutan "Adressen saknas" vore bättre. Men en enkel slagning hade visat att jag faktiskt är skriven på angiven gatuadress. Inte då, inbjudan skickas nu till Post & Telestyrelsen i Kiruna. Inte heller de kollar om jag "finns", utan ägnar en del tid åt att spåra innehavaren av ett mobilnummer i inbjudan och returnera den dit. Processen tog en månad och festen var sedan länge förbi.

Lokalkännedom är aldrig fel. Och ett konkurrensverktyg! Grattis i efterskott för övrigt!

Det höll på att inte bli någon mer bloggpost. Inte för att jag inte ville skriva, men för att någon annan skulle göra det.

Dagen innan midsommarafton var jag på väg med bilen mot Sickla köpkvarter. På Värmdövägen, i höjd med NVP:s lokaler, mötte jag en dragspelsbuss på väg mot Orminge. Inget konstigt med det, förutom att bussens vänstra hjul hade passerat mittlinjen. Ju närmare vi kom varandra, desto mer av bussen var ute i min körbana.

En sån buss väger många ton och jag kan ha hur många krockkuddar som helst och ända vara chanslös.

Sökte ögonkotakt med föraren, men hennes blick var fäst på mobilen hon hade i ett fast grepp mellan händerna. Hon "styrde" med armarna mot ratten.

Turligt nog var det tomt på trafik och fotgängare till höger om mig och med en kraftfull undanmanöver undvek jag en frontalkollision. 

Vi har ingen mobiltelefonförbud för förare i Sverige, men just då tyckte jag att det hade passat in. Prata kanske, men sms/WF/chat är galet. SL säger såhär om mobilbruk i bussar: "...för personal som är delaktiga i fordons framförande, får under färd mobiltelefoner endast användas för tjänstesamtal.". 

Nåväl, jag kunde skriva en bloggpost till. Men det ska erkännas - efter dryga 100,000 mil bakom ratten har jag aldrig blivit så skärrad.

Det brukar inte höras något speciellt från Nacka Seniorcenter här i närheten. Idag är en annan dag. Musiken dånar och deras trädgård är fylld av glada ansikten.

Bosse Larsson (yngre läsare ka veta att han är orginalet på Skansen, en äldre Måns Zelmerlöw) kör allsång i skrivande stund, majstången är redan rest och "små grodorna" är hotande nära. Man blir lite varm i hjärtat av att se hur han får många, många att leva upp. Glädje kan inte fejkas, det kommer inifrån.

Grattis Seniorcenter till ett bra iniativ.

På min promenad hem, såg jag denna skylt vid Ektorpsvägen 5. En skylt som alls inte är ovanlig, men är den korrekt?

Höjden är väl inte fri, när den är begränsad? "Max höjd 2,1 meter" hade jag köpt. Nåväl, det är nog bara hjärnan som börjar hamna i sommarläge och tar sig tid att fundera på sådant den normalt aldrig ens skulle reflektera över.

Glad midsommar förresten!

När tankarna på körkort och egen bil blev tydliga någon gång på 70-talet, la min far upp en plan för hur detta skulle finansieras. En stor del byggde på extrajobb i Metrobutiken på Tippen. Ingen hade ännu kommit på att pantbelägga kundvagnar, så det var ett bra extraknäck att knuffa in dem i butiken igen.

Efter en tid och några styck- och köttmästarkurser, hamnade man bakom köttdisken. Mest fusk tyckte jag det var med de speciella lysrören, som fick även den blekaste biff att se röd och fin ut. Sådana tillverkas än idag. Både biffar och lysrör.

Ser i dagens media att man igen vill hänga ut vissa fuskande butiker. Intet nytt under solen säger jag. Förmodligen inte någonstans. Så här tänker jag själv:

1. Aldrig köpa butikspackat grillkryddat kött (grillkryddan döljer alla missfärgningar)
2. Än mera sällan handla butikspackat marinerat kött (marinaden döljer även dofter)
3. Undvika butikspackad köttfärs (i en köttfärskvarn kan det mesta petas ner)

Men jag kanske är för cynisk. Dock ännu inte matförgiftad.

Nackapolisen är (ännu) okända på sociala medier. Stockholm är betydligt bättre. Bäst är Södermalmspolisen. På Twitter.

Jag twittrar inte. Det räcker liksom bra med det här för min grad av stilistisk innovationskraft. Men jag har ett Twitterkonto, för att kunna följa några som skriver bra, vasst eller underhållande. Dagens tips blir twitter.com/#!/YB_Sodermalm

Såhär skrev den ene av duon, när en överförfriskad man skulle friges efter LOB, men inte var så sugen att lämna cellen:

Vederbörande passade dock på att kalla mig "snuthora, äckliga luder" innan han gick. Jag hade föredragit att han kallat mig "Gatflicka".

Världsklass!

När ridån gått ner, kommer ibland ett extranummer. Så även här. Kunde inte motstå att visa er hur man lyckas ta fyra p-platser i anspråk, bara för att man har ett litet släp tillkopplat.

Garaget, Sickla köpkvarter, alldeles nyss.

Nu så - skön sommar!

Nu har jag lärt mig att det säkraste tecknet på att sommaren är här, är när svenska jordgubbar finns till salu vid Ektorpsrondellen. Härligt!

Därmed har det gått ett år sedan fotot till den här bloggen togs. Och ett år med hyfsat många inlägg på bloggen. Men också ett år med färre läsarreaktioner än vad jag kan räkna på mina fingrar.

Det har varit kul, spännande men inte alltid så givande. Kommentera mera, tack!

Såg en vägskylt nära Lugnet i morse, med texten Fanny udde. Fannydal har vi också, i Storängen. Denne Fanny har lämnat sitt avtryck både här och där i kommunen. Men vem var hon? Eller vad var Fanny?

Min moster och morbror bodde länge på Fannydalsplatån. En ordkonstruktion som innehåller motsatser. Moster döpte därför snabbt om det till Fannyhill.