För ett tag sedan bloggade jag om de nya laddstolparna för elbilar på Preem i Nacka (Vattenverksvägen). Idag hyrde jag det som var anslutet i andra änden av kabeln, nämligen elbilen själv. En Volvo C30 DRIVe. Inte för att jag behövde, men för att jag var nyfiken.

Det kändes märkligt att ha "startat" bilen. Inget vare sig hördes eller kändes, man fick förlita sig på en optisk indikering att bilen så att säga var igång.

"Växelspaken" hade två valbara lägen, fram eller back. Valde det senare och lämnade laddstolpen, den ljudlösa förflyttningen var nästan spöklik. Korsade Värmdövägen och gasade (heter det så?) upp på motorvägen mot Värmdö. Accelerationen var oväntat sugande, men typiskt för elmotorer är ju att leverera fullt vridmoment redan från start.

Min egen bil är i ungefär samma storlek, men en bensinare med en stark motor. Den skulle inte haft en chans vid sådana snabbstarter. Innan min turbo vaknat är Volvon för länge sedan förbi. Och det är väl så våra behov egentligen ser ut. Att snabbt kunna anpassa färden för en ledig lucka, filbyte eller vad det nu må vara. Tiden 0-100 km/h må imponera för vissa bilar, men i Stockholmstrafiken är det mindre viktigt.

På motorväg hörs lite däcksbuller, som i alla bilar. Men njutbart tyst.

Två fotgängare vid Orminge höll på att råka illa ut. De klev rakt ut i vägbanan utan att se sig för. Mig hörde de ju inte. Men jag var redan tipsad om att vara uppmärksam på just det. Så det gick bra.

Bilen lär gå 12-13 mil på en laddning. Man skulle kunna jobba på Arlanda, utan laddmöjlighet där och ta sig hem igen. Eller ännu hellre, har en arbetsgivare som premierar elbilar och erbjuder laddstolpar vid arbetsplatsen. Förmodligen nästa sak som ska förmånsbeskattas.

Nu ser jag två trender - nya avtal för de som hyr parkering med elstolpe (egentligen tänkta för motorvärmare) och lösning för de som ibland behöver en bil för mer än att jobbpendla.

Men hyr en själv och prova, det var billigt. Och kul! Bäst var nog att slippa tanka upp hyrbilen vid återlämnande.