Var hantlangare i helgen, en barndomskamrat skulle bygga en altan. Mitt senaste deltagande i ett sådant projekt var någon gång på 70-talet. Då ledde min far aktiviteterna.

Numera pratar inte "grabbarna" om hur många hästkrafter deras bil har, däremot synes skruvdragare ha ersatt maskiner som kan dyrkas. Tydligen så anses den i gul plast vara årets bästa.

Och visst var de kraftfulla maskiner, trallskruvar kördes ner i det tryckimpregnerade virket så att skruvskallarna försvann och ändträ började spricka. Pappa hade aldrig godkänt det.

På 70-talet fick jag sitta vid hemmet i Saltis och försänka de förborrade skruvhålen med en handvevad maskin. Sen skulle enkelspårig mässingsskruv dras i för hand. Godkänt var det först när skruvarnas spår pekade åt samma håll.

Det skulle inte förvåna mig om den trallen är intakt än idag.

Blev sparkad på benet idag. Det har nog inte hänt sedan mellanstadiet i Igelboda skola.

Mötte en gammal bekant bakom busshållplats Ektorps centrum. Vi kom i glatt samspråk, någon av oss ställde ner en väska på marken. Jag stod med ryggen mot stan, norr om Värmdövägen när det small till mot ena benet. En cyklist hade passerat i hög fart och med sin fot markerat att jag tydligen befann mig på hans territorium.

Och visst, stå med en fot i en cykelbana bör nog undvikas. Men just här är gränsen mellan trafikslagen utsuddad av naturen. Dessutom, med Televinkens trafiklektioner någontans i bakhuvudet, vill jag tro att man ska cykla på höger sida i färdriktningen. Inte som här, mot trafiken.

Allt fler vill ta sig fram längs Värmdövägen. Om vi försöker samsas lite istället för att sparka, blir det säkert mycket enklare.

I ett tidigare blogginlägg skrev jag om Nackas smalaste gångbana. Inlägget var ett av några om saker som kanske kan bli bättre. Av någon anledning har flera av dessa inlägg resulterat i att konstigheter rättats till.

När nu trottoaren stängdes av för någon vecka sedan, växte förhoppningen om en fungerande gångbana. Men när maskiner och avspärrningar var borta, såg man att det visserligen fixats med gångbanan. Däremot inte den sämsta delen. Någon GPS-tagg som blev fel måhända?

När en gammal klasskamrat från Eklidens gymnasium får för sig att finansiera en ny öl, blir man såklart nyfiken.

Från idag går den att beställa på Systembolagets webb, jag har precis bokat en förpackning. Det tar det "cirka 8 dagar" innan den dyker upp. Det ska bli spännande. Någon hemsida har bryggeriet ännu inte, men jag ser att solsidansbryggeri.se är bokat.

Någon gång på 60-talet tog man beslut om Värmdöleden (då väg 74) och Saltsjöbadsleden. 1972 stod det mesta klart, om jag minns rätt.

I planeringsprocessen valde man att dekorera alla betongviadukter med motiv, som skapades genom att ett extra lager av plankor i mönsterform spikades på insidan av gjutformarna. Ofta som någon slags blomma, ibland ett mer geometriskt alternativ som det på bilden (Ektorpsvägen/222).

Det fina är att få av dessa dekorationer har drabbats av sentida utsmyckning. Om det beror på att de är för trista för att ens noteras vet jag inte, men det är kul att se att sådant som kom i dagen när gjutformarna togs bort fortfarande lever och har hälsan.

Det blir allt vanligare med träningsredskap utomhus i anslutning till terrängspår.

Vid Långsjön har moder natur ordnat ett sådant på egen hand, kanske för att vi ska öva på knäböj eller utfall. Det är i alla fall fantastiskt med våra oaser i närområdet, allt inom en mil från stan. Nacka är fint.

Ikea i Kurvan började redan 1965 med att styra kundströmmarna, så att varorna fick maximal exponering. Första livsmedelshallen i Storstockholm med samma idéer, var väl Stens Ica i Sollentuna i slutet av 70-talet.

Nu har även min närmsta butik anammat konceptet. Tror jag. Alla som går in där ska nu trängas ihop vid grönsaksdisken.

Om detta blir ett framgångsrecept återstår att se. Jag vill ju gynna min lokale handlare, men tycker att jag är vuxen nog att själv få välja hur jag ska röra mig i butiken.

Fick skjuts hemifrån av en vän. När jag klev in i bilen, kommenterades det att jag flyttat till en skärgårdskommun.

Lätt förvirrad frågade jag om det inte var Värmdö han tänkte på. Men inte då, för i grannskapet finns en tomt han menar ser ut som en vågbrytare. Kanske är det så, men jag skulle inte velat vara den som släpat en gräsklippare i den sluttningen.

Enkelt och underhållsfritt får det väl klassas som.

Ser även att det kommit en bloggranne från en mer äkta skärgårdskommun, vad kul! Välkomna!

Ektorps centrum har fått en ny skylt, med texten "Lucky Se7en". Förmodligen ska det uttalas som Lucky Seven.

Spelklubb var min första association, men med tanke på att lokalen tillhörde den nyligen avsomnade restaurangen Därmed pasta, var det värt en extra titt. Minsann, det var ett nytt matställe på nära håll. Sådana behövs.

Någon krogrecension blir det här inte, för vad som erbjuds är än så länge oklart. På trottoaren fanns en skylt om dagens lunch, vilken då skulle omfatta buffé inspirerad av ett flertal kök i Asien. Och saft. Vad som var gångbart en söndag kväll var höljt i mystik.

Men de är helt nya, menyer kommer säkert anslås i fönstren och nya gäster får prova på. Jag håller tummarna för en bra middagsupplevelse.

När man kommer till en annan ort än sin egen, kan det ibland vara värt att stanna till vid en särskilt dedikerad informationsplats. En sådan är lätt att känna igen med sin stora reflekterande skylt.

Kanske finns det något på den aktuella orten som är särskilt värt att besöka, kanske får man ett hum om vad den kommunen vill framhäva.

Så av nyfikenhet om vad vi berättar för våra besökande, stannade jag till vid skylten på Värmdövägen nära Skuru skola. Den enda information som finns är lyktstolpens inventarienummer. Säkert viktigt det med, men lite mer än så kanske vi ska bjuda på?

Med ny kalkputs på huset från 1895, behövdes en nummerskylt i passande stil. Jag kikade på byggmarknader, nätet och butiker inne i stan. Hittade till slut en jag trodde var perfekt. Väl uppskruvad kändes det ungefär som att se en 50-plussare med silvrig täckjacka. Helt fel.

En förfrågan till vänner på Facebook gav snabbt tipset om Nacka byggnadsvård. Tydligen känt bland boende runt hela Storstockholm. Utom hos mig då, som bor på några minuters avstånd. Där blev jag lycklig ägare till väl passande siffror i smidesjärn.

Måhända finns det någon mer som söker äldre föremål och är lika okunning som jag var. Länken finns i texten ovan.

Vid en kaj inom NVP:s täckningsområde, kan man numera doppa inte bara fötterna utan även bilen.

Tillstånd erfordras för det senare, vilket utfärdas av lokal hamnkapten eller i brådskande fall av Kustbevakningen. Petroleumbaserad avfettning får inte användas, utan s.k. naturavfettning är ett krav.

Vid flytten hem till Nacka hade jag några kommunala ärenden, bl.a. marklov för trädfällning. info@nacka.se var oväntat effektiva och inget svar tog över timmen. Bäst i klassen tror jag.

All skriftlig kommunikation inklusive mejladressen blir dock en offentlig handling, så länge ärendet inte omfattas av sekretess. Mina blygsamma frågor var långt ifrån att klassas så.

Vi har alla en grundlagsskyddad rätt att anonymt ta del av en kommuns offentliga handlingar. En viktig princip i en demokrati. En princip som vissa inte skäms för att slå mynt av. Jag var av det skälet en aning misstänksam och registrerade en ny mejladress, enkom för kommunikation med kommunen.

Minsann, det tog bara någon vecka innan reklammejl från t.ex. en restaurang i Sickla hamnade i den nya inkorgen.

Det var väl inte så det var tänkt med Tryckfrihetsförordningens andra kapitel? 

Undrar om det har sandats ovanligt mycket i vintras? Den här slänten vid trottoarkanten brukar vara fylld med gräs som spirar i vårsolen. I år täckt av vinterns sand.

Snöröjning i all ära, men kanske den ibland ska tippas på mer lämpade platser? Edinsvägen/Ektorpsvägen.

Buss 409 från Slussen. Från sätet bakom hördes två unga kvinnor resonera om vad som skulle inhandlas att äta. Den ene ville kliva av vid Nacka forum för att köpa sushi. Den andre vägrade, med motiveringen att hon bara åt svensk mat "typ pizza".

Det fick mig att minnas när hela familjen satt på Saltsjöbanan 1969, på väg till den nyöppnade restaurangen Piazza Opera vid Gustaf Adolfs torg. Stockholms första pizzeria.

Okej, Östergök hade en pizzahörna redan året innan, men det här var den första renodlade pizzerian i stan. Nu har jag tre strycken inom 300 meters radie. Ingen av dessa anar nog att pizzasalladen har sitt ursprung på Gustav Adolfs torg.

Undrar hur många år det tar innan sushi betraktas som svensk mat av kommande generationer Nackabor?

Hastigheterna 40, 60, 80 km/h osv. på våra vägar har inte varit möjliga att besluta om i särskilt många år. Trots detta fanns det redan på 70-talet två vägar i landet med 60 km/h.

Det var Järlaleden och den parallella delen av Värmdövägen. Detta var unikt i landet och man kan fråga sig hur beslutet ens kunde fattas.

Järlaleden har fortfarande 60 såg jag häromdagen, Värmövägen fick sin sänkt till 50 i samband med att lagen om att lämna bussar företräde från hållplats infördes.

Det putsas och fejas i mångas rabatter nu, veckans sol synes ha inspirerat. Så även hos en lokal näringsidkare, som våren till ära bytt sin rabattskylt.

Rabattsatserna är desamma, men läsbarheten har ökat. Det gäller nog att passa på, de har nu gällt minst sedan 2005 och kan omöjligt vara aktuella länge till.

Vid infartsparkeringen, nära det som en del vill kalla Nacka centrum, sitter denna intressanta skyltkombination.

Smaka på tilläggstavlans meningsbyggnad; "Förbud mot olovlig...". I min värld så är det olovliga per definition förbjudet, men jag är kanske dåligt uppdaterad. Dessutom lyckas man dra alla lastbilar över en kam, medan den runda förbudsskylten endast riktar sig mot de över 3,5 ton.

Det blir lite som min norrländske väns dubbel- och trippelnegationer. Han är int´ oäten han int´. Förstår ni om det betyder att någon är mätt eller hungrig?

I höjd med Skogalund, har Värmdövägen begåvats med en skylt som visar aktuell hastighet.

Siffrorna är gröna under 50 km/h, annars röda. Möjligen kan man tycka att även 50 borde vara grönt. Effektivt är det, de flesta som fick röda siffor bromsade in. Tiden får visa om det är nyhetens behag.

Tidigare skrev jag jag om några vattentorn i Nacka. Missade minst ett av dem, Ektorps. Såhär ser det ut från en plats något högre än vattentornets topp.

I bakgrunden skymtar Lidingön och delar av Vaxholm. Utsikten är från en bostad i Nacka, översta våningen på Edinsvägen 1. En av våra högst belägna våningar.

Tack moster för att jag fick ta bilden, jag vet att andra är nyfika på hur långt man kan se. Nu ser ni, utsikten är makalös.

Men även detta vattentorn är skabbigt. Dags att måla!

Ett snabbt dopp innan den långa flygningen hem. Ni vet hur det är, resan har varit härlig och man vill njuta av de varma vågorna en sista gång. Naturligtvis blev det närkontakt med en brännmanet, klev ur havet inlindad i illavarslande blåa trådar.

Något väldigt efffektivt fanns i dessa trådar, så ett besök på närakuten vid Nacka sjukhus var nästa stopp. Receptionen frågade då om jag behöver en parkeringslapp till bilen.

Efter att ha läst arga insändare här på NVP, visade jag nog upp ett förvånat ansikte. Fick snabbt förklarat att besökande på närakuten hade egna platser, allt som krävdes var en särskild lapp i rutan.

Nu hade jag gått dit, så behovet fanns inte. Men visst blir man glad av små saker ibland, som att någon tänkt till på parkeringsbehov för de som inte har planerade besök. Och att kortison verkar på 20 minuter.

Jag åkte taxi i helgen, tyvärr inte med en bil från vårt lokala bolag. Klev aningslöst in och bad att bli körd till Slussen. Föraren började knappa på sin GPS för att till slut fråga om jag menade "Slussen, Stockholm?". Inget rörde sig förutom taxametern. Vi befann oss på Sicklaön.

Detta trots att Länsstyrelsen har ett krav på förarens lokalkännedom, för att få ta köruppdrag inom länet. Något som tydligen även prövas för taxilegitimationen. Påstås det.

Från den 1 april har Transportstyrelsen valt att slopa detta krav. I sin oändliga vishet anser man att det är konkurrensbegränsande.

Om nu någon åkare vill framhäva att deras förare hittar vägen, så gärna för mig. Vi får hoppas att Socialstyrelsen inte hakar på trenden och tycker det är konkurrensbegränsande med yrkeskunnig vårdpersonal.

Transportstyrelsens beslut finns här. Taxin på bilden åkte jag med vid ett annat tillfälle. Den hade vare sig GPS, kvällstidning eller miljöbilsklassning. Men föraren hittade direkt.

"Mamma, mamma, varför har de tuttar i taket?"

Den mycket unge mannen, med mamman i sin ena hand, tittar nyfiket upp på en konstnärlig installation. Hennes svar var kanske en aning svävande, men pojken verkade glömma sin onda arm för ett tag.

Vi andra log brett och var nog tacksamma att slippa den rättframma frågan.

Nacka sjukus, alldeles nyss.

När man kör 222:an på Värmdölandet, är delar av vägen typ 2+1. Vid färd österut, uppmanas trafikanterna på skyltar att tillämpa blixtlåsprincipen där det blir enfiligt.

Intressant nog ska den principen tydligen inte tillämpas vid trafik västerut på samma väg. Det är skyltat annorlunda. Då blir man ju lite nyfiken - varför då? Särskilt när man sett en del incidenter trafiktunga söndagar.

Det borde väl vara lika många bilar som kör i båda väderstrecken? Det är något här jag inte begriper, undrar vad.

Funderade i en tidigare bloggpost om vad som är typiskt Nacka. Jag kom då inte på något mer än Nackamasterna. Kanske även Skurubron passar in här, med sin symbolik om sammanknutna kommundelar? Låt oss i alla fall slippa ha köpcentra som primär kommunsymbol, det vore i klass med t.ex. Vingåkers outlet.

Vårt kommunvapen, kvarnhjulet, ger inga signaler om ens var i landet vi befinner oss. Om jag inte minns helt galet, fick vi skolelever delta i en tävling 1971 med syfte att ta fram ett nytt vapen för den då sammanslagna kommunen. Många av förslagen hade något med Skurubron att göra, inget föll våra beslutsfattare på läppen.

När NVP ville ta en bild av mig, var vattentornet vid Jarlaberg tydligen ett måste. Får ursäkta mig med att det byggdes under min frånvaro, så jag såg inte direkt kopplingen. Men visst finns bokstäverna på dess fasad, säkert är det lika många uppfattningar om det konstnärliga som det är millimetrar runt tornet.

Vi har några andra vattentorn, de flesta tillkom runt 1970. Fisksätras kallades för "badbyxorna", Henriksdalsberget var en studie i den tidens funktionalism.

Av någon anledning fick man smycka Orminges betongtorn med en aluminiumklädd utsida. Ett av de snyggare i landet menar jag. Fast en rejäl omgång med högtryck behövs för att återställa den ursprungliga glansen. Kanske anar vi kommunala sommarjobb här? 

Begreppet Nacka centrum återkommer här på NVP och i andra sammanhang. Jag kan inte riktigt förlika mig med det, det finns (i min värld) ingen självklar geografisk plats som passar in.

Många verkar mena att centrum är ett område med Nacka forum i mitten, men det är väl snarare ett köptempel som placerats där av kommersiella skäl. Lätt att nå, tidigare en bullerstörd skogsdunge. Ingen plats med några rötter i vår rätt korta historia.

Nacka station heter en hållplats på både Saltsjöbanan och bussarna, men den är nog inte att räkna som vårt centrum heller.

Det är 41 år sedan kommunen bildades efter sammanslagningen med Boo och Saltsjöbaden. Kanske är det därför vi fortfarande ser oss som boende i t.ex. Saltis, Duvnäs eller Orminge. Sällan Nacka. Vi har ju inget centrum att identifiera oss med. Och kanske inte behöver det heller.

Vår tydligaste symbol är så självklar att få tänker på den. Nackamasterna. Synliga många mil bort och en vanlig referenspunkt för passagerare ombord på inflygande plan.

Kanske de kan bli en del av vår identitet? Innan någon bränner en skattemiljon på en egen "Musse Pigg" menar jag.

Med Trafikverkets färska rekommendation om utbyggnad av T-banan österut, lär debatten om bansträckning och tunnelbyggen ta fart.

Vad som kanske inte är så känt, är att Sickla redan är en sällsynt tunneltät plats. Eller snarare gruvgångstät. Produktuvecklingen för Atlas Copcos bergborrsystem bedrevs i Nacka och fullskaleförsök genomfördes under jord.

Det gula huset vid Sickla köpkvarter har sin märkliga form som ett minne av gruvbrytningen. Huset var maskinrum för hissarna ner i "gruvan". Guidade turer i underjorden nästa?

Fikade hos min kusin på Värmdö och vi kom bl.a. att prata om köpcentra i närområdet.

Det visade sig att bådas vår favorit är Sickla köpkvarter, något som många andra i länet också verkar tycka. Kanske är det omsorgen av Atlas Copcos gamla fabrikslokaler som ger ett trivsamt första intryck, en känsla som lever kvar under besöket.

Jag frågade vad Värmdö hade att erbjuda. Mölnvik kände jag till, medan Värmdö marknad var en nyhet. Betyget var inte så lysande, det påstods vara en sällsynt tråkig plats.

Med närhet till 222:an, så var det lätt att svänga förbi. Några arkitekturpriser lär inte ha delats ut här. Visserligen förvarnad, men redan vid infarten möts man av något som inte väcker köplust i alla fall.

Okej, jag hade åkt i österled. Men inte så långt som platsen ger intryck av. Bättre kan vi väl?

Vid sällsynta tillfällen känns särskrivning helt korrekt. Som just nu, efter dagens provsmakning av semlor på NVP:s redaktion.

Det serverades både vackra, välsmakande semlor och andra som fått konstgjord hjälp. I något fall kunde man förstå att det krävdes livsuppehållande åtgärder.

För smakpanelen var semlornas ursprung dolt bakom ett nummer. Vårt samlade betyg, måhända kombinerat med en och annan spontan kommentar, redovisas i nästa veckas utgåva av papperstidningen. Vi får se då om det segrande bageriet hör hemma i Nacka eller Värmdö.

Om en vecka är nog suget efter semlor tillbaka!

I min gamla skola kunde biologin ibland piggas upp med planscher, som kändes lika moderna som vänstertrafiken. Numera visas bilder från t.ex. ett svepelektronmikroskop med projektorn i taket.

Grannens pojk fick häromdagen se sådana bilder på kvalster och lära sig hur dessa kan reduceras. Det var anledningen till att jag såg en madrass, kudde och lakan ute i kylan. Minusgrader blev hans nya vän.

Pojkens lillasyster undrade vad som pågick och fick en snabbkurs i vad som äter upp hudflagor. Lillstackarn blev orolig och frågade om hon skulle bli uppäten. "Ingen fara syrran, de äter bara gammal hud".

Flickan funderade som bara fyraåringar kan göra. Hennes följdfråga blev: "Kommer de äta upp mamma istället?".

Med detta önskar jag en trevlig helg och hoppas att ett leende spred sig i fler ansikten.

Min moster berättade om busslinje 469. En gång i timmen på dagtid kör den runt på delar av Sicklaön.

Från Nacka sjukhus till Finnberget tar det dryga 50 minuter, vilket har sin förklaring i linjesträckningen. Den snirklar sig och stannar på oväntade platser, som gamla tiders mjölktåg.

Bussen lär ha ett antal stammisar bland passagerarna, som uppskattar att kunna åka dit deras ben inte alla gånger bär dem.

Linje 469 går ibland under namnet Antikrundan. Ganska rart tycker jag.

I Nacka forums garage hittade jag ett par husnycklar vid en parkerad bils förardörr. Lämnande över dem till en väktare, som lovade att efterlysa den rättmätige ägaren. Hoppas de kom fram!

Få tänker på hur snabbt man kan få hemmet länsat. Ett enkelt SMS med bilens regnummer till Bilregistret på 72503 ger sekundsnabbt svar om vem som är ägare. De uppgifterna inmatade i tjänster som t.ex. www.ratsit.se ger lika snabbt en adress.

Så lämna aldrig hemnycklar i (eller vid) bilen, om den är registrerad på dig.

När man handlar i mataffären, den med tre bokstäver i namnet, inträffar det som synes på bilden.

Efter att bonuskortet dragits, tillfrågas man om det även ska nyttjas för betalning. Naturligtvis borde de ha skiftat alternativen, så texten matchar knapparnas placering. Nu är det tvärtom. Klantig layout.

Jag måste ha haft en bra dag, när detta var mitt enda störande moment.

Många av oss har varit hänvisade till ADSL (bredband via telejacket), som enda alternativ för internet. 3G påstods kunna vara en ersättare, med allt mer uppskruvade hastigheter. Den skruven nådde aldrig hem till mig.

Så jag var redan en aning skeptisk till 4G. Men när teleoperatörens täckningskartor började visa goda förhållanden även för Ektorp, blev det intressant.

Min operatör erbjöd en 30 dagars prova-på-period. Var man inte nöjd, kunde allt lämnas tillbaka. Kostnadsfritt.

Jag provade och blev imponerad. 10 gånger högre hastighet ned och hela 40 gånger hastigheten upp. Nu ligger begränsningen i mitt eget trådlösa hemmanätverk. Så det kan bli.

På vissa orter lägger respektive kommun fiber till hushållen, sen väljer man själv vilka tjänster man önskar och från vem. Det händer inte i Nacka. Här blir fiberägaren även innehållsägare, som i Duvnäs. Då förvinner en hel del av konkurrensen vid kommande prishöjningar.

När utetemperaturen känns lite bister, kan det vara skönt att tänka på kommande vår.

Det är 40 år sedan jag var inblandad i ett trädgårdsprojekt. Då en upplevd straffkommendering, nu ett nöje. Jord och sand kom då på en grön lastbil från Nacka Express & Åkeri, som tippade hela flaket vid tomtgränsen. Skottkärra och värkande ryggar var obligatoriskt.

Numera får man jord och sand på valfri plats. En fjärrstyrd skopa som kan lirkas 17 meter in mellan träden och släppa sin last där man så önskar. Själv hade jag aldrig klarat av det, men hon som körde fixade både att tömma skopan och prata i telefon. Samtidigt. Det var djupt imponerande.

Nu väntar jag på resultatet av massor med lökar som gick i jorden i Oktober. Spännande. Det tycker nog rådjuren också.

I en tidigare bloggpost uppmärksammade jag en vägskylt vid Skogalund, som jag tidigare inte sett. Någon var vänlig nog att påpeka att den tilläggstavlan inte är helt ovanlig vid avgränsade bostadsområden.

Kanske är det så att skyltar man inte sett förut, blir mer intressanta. Och skyltar med en kraftfull meningsbyggnad fastnar både i minnet och i kameran. Som den här.

1971 fanns det inte knäskydd, bromsar, hjälmar eller beskyddande fotbollsmammor. På något vis klarade vi oss ändå. Ofta hade vi väldigt roligt, även om det var lite läskigt mellan varven.

Ett vanligt direktiv till oss barn var "Gå ut och lek, kom tillbaka kl. 18". 
Det gjorde vi och vissa saker måste provas, t.ex. hur långt man kan flyga över en liggande stubbe.

Det som gjorde ont, gjorde man annorlunda eller aldrig mera. Konstigare än så var det inte. Och Nacka sjukhus hade fortfarande akutvård dygnet runt.

Blev bjuden på lunch idag av en gammal kollega, numera i rekryteringsbranschen, nära hans kontor vid Sickla köpstad. 

De huserar i ett kontorshotell, skyltat med "Företagarecentrum" (Företagarcentrum vore bättre svenska).

Kontorshotellet har en särskild finess, en mathiss som tidigare nyttjades för styrelseordförande i AB Diesel Motorer (senare Atlas Diesel), Marcus Wallenberg. Det påstås att han inte ville se kökspersonal komma med lunchen, så den fick åka hiss upp och serveras av hans egna assistenter.

Nu förstår jag hur Marcusplatsen framför Dieselverkstaden fått sitt namn.

Vi var många som tog en söndagspromenad i dagens fina väder. Jag passerade då denna skylt vid Värmdövägens infart till Skogalund.

En sådan tilläggstavla har jag inte sett förut, ingenstans i Vägmärkesförordningen (2007:90) finns den heller beskriven. Det måste vara en lokal kreatör som ligger bakom denna. Alla förstår nog tanken.

Man blir ju lite nyfiken, betyder det att på andra platser är det okej att gasa lite mera?

Mest förvånande är kanske att det inte är en s.k. områdesmärkning (30-zon). Det är ju smalt, kurvigt och kuperat i området. Den skyltade maxhastigheten upphör nu att gälla på nästa tvärgata. Tror jag.

Hade en god vän från Söderköping på besök. Vi hamnade vid Sickla köpkvarter för inköp i ett par butiker min vän saknar på sin hemort.

Helt plötsligt kom en främmande person fram för att prata om bloggen. Lika förvånande som trevligt. Trodde inte någon skulle känna igen mig från den minimala bilden här. Efter några uppmuntrande ord och förslag på nya ämnen, så fortsatte vi inköpen.

Min vän, förundrad över vad som inträffade, frågade om jag var en lokal kändis. Jag skrattade och sa, "Nej, absolut inte - snarare en byfåne". Någon ska vara det också.

Med det önskar jag en trevlig helg. Och syns vi ute, prata gärna, det var synnerligen trevligt!

Jag var inne i stan idag. Inte för att jag ville, utan för att jag måste.

Visst förstår jag att några bankkontor tvingats till kontantlös hantering p.g.a. rånrisker. Jag kan till och med leva med att behöva boka tid till ett sådant kontor för ett administrativt ärende.

Provade därför att tidsboka hos bankens Nackakontor via deras kundcenter. Jag skulle bara avsluta ett dödsbos konto och överföra några kronor till en annan bank.

Ett till synes trivialt bankärende, när man har alla handlingar i ordning. Det handlar om att fylla i en blankett som går till någon central instans. Och man är tvungen att gå till kontoförande bank med orginalhandlingar.

Fick av kundcenter veta att Nackakontoret inte gör sådant. De är ju numera "rådgivare" allihopa. Gudbevars.

Den aktuella banken var en gång ett statligt alternativ till de privata. Att de nu kallar något för bankkontor när man vägrar ut sig från ett kontantlöst bankärende är på gränsen till genant. Säljkontor vore ett bättre namn, då formulerar jag mig generöst.

Min uppfattning om banken räddades något av deras hantering av mig och mitt ärende vid kontoret på Folkungagatan.

Men visst vore det trevligt att kunna utföra bankärenden i sin hemkommun.

Foto: Riksbanken

Världspremiär! I alla fall för mig. 

På Preem vid Vattenverksvägen, såg jag häromdagen för första gången en elbil med sladd in i laddstolpen för sådana.

Det är uppenbarligen nya fordon på väg (förlåt). Spännande!

Mitt minne av trafiken över Skurubron, var att den gick så snabbt att man oftast fick stanna vid påfarten för färd österut. Få tordes smyga in i en mindre lucka mellan de framrusande bilarna. Läget nu är ju annorlunda nu, när både trafiken och beslutsprocessen synes ha fastnat i samma sirapsbad.

Det är nog tur att mamma och mostrar inte kom på oss juniorer, när vi kröp på brospannen. Jag hade (och har) en kusin boende i Boo. Och en till på Värmdö. Vi var duktiga på att komma på sådant, som man egentligen inte borde ha gjort.

En annan Boobo(?), Johan R, tog 2007 ett mer direkt grepp över adrenalinframkallande aktiviteter där. Han hoppade från räcket ner i vattnet. Under kontrollerade former och med skyddsutrustning, ska väl tilläggas. Själv blir jag svettig i pannan bara av att se det på Youtube.

Jag får inte inkludera en film här, men väl länka direkt till den.

[foto från Youtube]