”Jag brukar kalla mig för humorskribent”, säger Andreas Tottie om sitt arbete med sketchprogram och sitcoms.
FOTO: Nadia Enedahl
Andreas gör humor av vardagens detaljer
Saltsjöbaden/Fisksätra
17:04 | 19 februari 2013
Zooma in en grabb med konstnärlig ådra i Saltsjöbaden i början på 80-talet. Klipp sedan till 2013 och samma grabb har vuxit upp till en av nöjesbranschens mer etabalerade manusförfattare.
– Fast jag kallar mig nog helst humorskribent eller nåt i den stilen, säger Andreas Tottie.
Ålder: 44
Bor: Södermalm, Stockholm
Familj: sambo Lisa, musiker
Yrke: Humorskribent eller ”nåt med media”
Aktuell: ”Café Bärs” på
Kanal 5
Intressen: Sunkadelica
och all form av kombinerad humor och musik
Favoritplats i Nacka-Värmdö: Trollvägen
Rekommenderar: God
mat, god bok, gott sällskap, gott skratt
Meriter:
TV-manus: ”Partaj”, ”Parlamentet”, ”Hey Baberiba”, ”Fredag Hela Veckan”,
”Idrottsgalan”, ”Svensson, Svensson”, ”Time Out” med mera.
Scen: Texter till diverse scenproduktioner och krogshower som Magnus Uggla, ”Kikki, Bettan & Lotta”, ”Bruden som visste för lite”, Peter Jöback, Tältprojektet, Chinarevyn.
”Tjäna”. För den oinvigde både ser och låter det kanske konstigt att börja ett porträtt på Andreas Tottie så, men inte för den som sett ”Café Bärs”, som rullat regelbundet på Kanal 5 under hösten. Och om ett par veckor får de öldrickande Bajensupportrarna med feta prillor under läpparna ett helt eget TV-program.
– Ja, det där har satt sig ganska bra och jag tror det beror på att handlingen är så okomplicerad. Det handlar ju om grabbar i krogmiljö, som älskar att dricka bira och kolla på Bajen. Livet både börjar och stannar där, sedan spelar det ingen roll vad som händer i övrigt, säger Andreas och fortsätter:
– Att bemöta komplicerade, ofta känslomässigt relaterade problem med att det räcker med att kolla på fotboll och ta en bärs är väldigt roligt. ”Min tjej har lämnat mig, jag är förkrossad, vad ska jag göra?” ”Ja du, ta en stor stark och tänk på den istället”. Samtidigt handlar Café Bärs om vanliga fotbollssupportrar som inte är huliganer och jag tror att många känner igen sig i dem.
Började som skådespelare
Vägen till ett respekterat namn i humorbranschen gick från teaterklubben i Saltsjöbaden, som bara ligger ett längre stenkast från huset där Andreas är uppvuxen, via fria teatergrupper och en extrem nyfikenhet på detaljer i tillvaron.
– Min syrra och en kompis till mig gick på teaterklubben här i Saltis och när jag blev tillräckligt stor anmälde mamma mig med. Eftersom jag gillade att apa mig var det väldigt roligt, och den grupp jag var med i fick spela skolföreställningar på lite olika ställen. Efter några år tog det fart med en del större uppsättningar som jag både spelade i och skrev manus till, bland annat på Boulevardteatern.
– Men efter hand märkte jag att det inte var så kul att stå på scenen ändå. Eller så är det mer en ursäkt för att jag inte var tillräckligt bra. Jag sökte ju in på scenskolan ett par gånger men kom inte in.
Skriver Parlamentet
Det kanske var tur att du inte kom in där?
– Ja, mitt eget skrivande lossnade ungefär samtidigt. Det var som en annan värld, jag behövde inte jaga skådisjobb på samma sätt och märkte att det fanns ett sug efter humormanus. Jag och några kompisar börja provskriva till ”Parlamentet”. Vi fick jobbet och var med från start. Sedan har det bara rullat på med sketchprogram, sitcoms, krogshower och annat.
Vad tror du har gjort dig till en framgångsrik manusförfattare?
– Jag har så svårt att kalla mig för det. Det ligger något ångestladdat och pretentiöst i ordet författare. Jag håller ju på med humor, så jag brukar kalla mig för humorskribent. Den dag jag gör något annat och breddar mig lite är jag beredd att kalla mig manusförfattare. Det som ligger närmast nu är premiären i Kanal 5 med Café Bärs, och sen har jag varit med och skrivit manus till en långfilm, som förhoppningsvis ska börja spelas in i sommar.
Lever du ett gott liv på dina manus?
– Njae, det beror på hur man menar och vem man jämför med. De som tjänar de stora pengarna är ju skådisarna, vi som är bakom kameran eller jobbar redaktionellt tjänar absolut inte lika mycket. Men jag ska inte klaga heller. Det räcker för att ta en bira och kolla lite fotboll mellan varven.
Peter Juman