Jesper Tolvers, 19, i hög fart på väg mot vattenytan. Simhopparen vars favorithöjd är tio meter.
FOTO: Nadia Enedahl
Tolvers olympiska dröm
Sport
13:26 | 28 januari 2013
Ett hoppförbud på åtta veckor är avklarat. Nu väntar SM och nya VC-tävlingar.
Det stora målet för Jesper Tolvers är en OS-medalj i Rio de Janeiro 2016.
Vila från allt hoppande. Det var vad som gällde från mitten av oktober fram till jul.
Anledningen: En knäskada han dragits med i flera år. Ett svårt men nödvändigt beslut för talangen som hoppat kontinuerligt i 14 år.
– Jag har haft långvariga problem med mina knän, en medfödd åkomma jag hade råkat ut för även om jag inte höll på med simhopp. Hopparknän, heter det, något som även fotbollsspelaren Zlatan dragits med, säger Tolvers till NVP under ett av sina morgonpass.
Det är inget farligt, men det gör ont, och allt ska snart vara mycket bättre, tillägger han.
Har byggt upp kroppen
– Jag har kunnat ägna mycket tid åt att bygga upp min kropp, förbättra rörligheten. Som det ser ut nu får jag inte hoppa mer än tre, fyra gånger i veckan på grund av knäna, och då är det höga, tian, vi prioriterar, främst med sikte på SM som avgörs i början av februari, och därefter världscuptävlingar.
Hinner du få snurr på hoppen tills dess?
– Jag testar faktiskt mitt sista hopp i SM-serien idag. Tiden är knapp men det känns ändå väldigt bra.
Vad kan du ha för målsättning?
– Jag räknar med att ta guld på tio meter.
Optimalt gick det dock inte med OS-satsning i synkronhopp, som han inledde inför London-spelen tillsammans med Christofer Eskilsson.
– Tyvärr räckte vi inte till i kvaltävlingen. Däremot kom vi femma på EM, och deltog i flera världscuper där vi lyckades ta oss upp på pallen, bland annat i italienska Bolzano där vi blev trea, slagna endast av Kina och Ryssland. Vi tog även tredjeplatsen totalt, vilket var väldigt roligt.
Du var egentligen närmare att knipa en individuell OS-plats?
– Jag fick ”ja” från det internationella simförbundet för att delta på tio meter, men nej av Svenska olympiska kommittén.
Hur motiverade SOK sitt nej?
– Jag fick aldrig någon förklaring från dem.
Är det inte något man förväntar sig?
– Ja, men jag antar att de inte tyckte att jag var tillräckligt bra.
Vad ansåg lagledaren Ulrika Knape-Lindberg om det hela?
– Hon var sur på SOK som inte kunde ge något svar alls. Det var också första gången som Sverige skulle få möjlighet att skicka två höghoppare på ett OS.
Hur står du dig i ett historiskt, svenskt perspektiv?
– Jag har en av de svåraste serierna genom tiderna. Och har väl gjort Sveriges svåraste hopp där uppe, kanske ett av världens knepigaste, säger han och blickar i riktning mot den tio meter höga plattformen.
Vad är det för typ av hopp?
– Fyra och en halv tyska, heter det. Man står baklänges och roterar sedan framåt in mot plattformen med fyra och en halv volt. Gör man det rätt landar man förhoppningsvis på huvudet.
Vad måste fungera för ett bra hopp på tio meter?
– Allt. En domare tittar på helheten. Hur högt hoppet är, hur snyggt du ligger i luften, hur "enkelt" du gör hoppet och hur lite det skvätter när du slår i vattenytan.
Vad i sporten fängslar dig?
– Känslan. Jag gillar höjden, att snurra, farten, och att allt ska kombineras i ett enda paket. Gör jag ett bra hopp på tian, då är det mycket adrenalin inblandat.
Ditt långsiktiga mål?
– Att ta en OS-medalj, gärna i Rio.
Niklas Instedt