EWA – ett välkänt motiv. På bilden, som är tagen under Värmdöleden, syns ”Bart” och ”Spaq”.
FOTO: JENS KASSNERT
Klottraren: ”Jag kan inte sluta”
Nacka
10:10 | 18 december 2012
Klottrarna bokstavligen lever för färgen, dag som natt. En av dem har till och med arbetat som klottersanerare. Kommunen gör vad den kan för att minska klottret men klottrarna är fast i beroendet.
De kan inte sluta.
Kostnader för klottersanering i Nacka kommun
2012 - cirka 1 600 000 kr
2011 - 1 621 000
2010 - 2 024 000
2009 - 2 040 000
2008 - 1 904 000
2007 - 1 900 000
Under en av broarna på Värmdöleden står två klottrare vid en graffitimålning. Tre bokstäver i silver lyser upp den gråa betongväggen, EWA.
Förkortningen står för Enormous Write Addiction och är den vanligaste texten mellan Skurubron och Sicklabron.
Klottergruppen EWA består av 20 medlemmar men endast fyra är aktiva på gatan. Övriga målar på rätt sida av lagen, tavlor till exempel.
Klotterduon berättar om sin passion för målandet och varför de är villiga att begå brott för sin sak. Färglukten, att skapa något och att synas är några av anledningarna – men framförallt tycker de att det är så roligt.
Ritat länge
En av klottrarna håller i en nyanvänd sprayburk.
Han kallar sig för Bart.
– Jag har ritat och tecknat sedan jag gick i ettan och har inte gått ut med några betyg. Måla är det enda jag har gjort, egentligen. En kille i sjuan hjälpte mig att hitta en stil, vi gick och köpte burkar och jag gjorde min första målning. Nu kan jag inte sluta, säger Bart.
Gruppen startade sin verksamhet i Finntorp och har efterhand växt. I dag är den en av de största i Nacka kommun. Om inte den största. Deras namn har stått skrivet på husväggar, elskåp och busshållplatser, men inte på privat egendom. Det är en kodex många klottrare följer, att bara måla på samhällets egendom. Kommunen får stå för kostnaderna.
Mats Wester är ansvarig för klottersaneringen i Nacka kommun.
– Vi jobbar hårt för att sanera fort, helst inom 24 timmar och har ett samarbete med Brottsförebyggande rådet. Dessutom arbetar vi tätt med polisen och fastighetsägare för att få till anmälningar och skadeståndsanspråk, säger han.
Nolltolerans
Nacka har länge haft en nolltolerans mot klotter. Kommunen har också blivit effektivare med polisanmälningar. Det har resulterat i fler domar där Nacka kommun har tilldömts skadeståndsersättning. Förra året minskade klottersaneringskostnaderna i kommunen med 20 procent jämfört med året innan. I år ser kostnaderna ut att hamna på samma siffra. För en tid sedan fanns en laglig klottervägg i Orminge dit klottrare sökte sig och klottret minskade i området som resultat.
– Det stämmer att klottret minskade när väggen fanns. Den lades ner för att det inte fanns någon projektledare och drevs av en fristående förening via Folkets hus. Troligtvis kommer det inte upp någon liknande vägg i Nacka i nuläget, säger Mats Wester.
Beroendeframkallande
Bart har själv arbetat som klottersanerare och pratar om det dubbelliv han levde då. Klottrare på natten – sanerare på dagen. Han kliar sig i håret och lämnar över ordet till sin kompis. Han kallar sig för Spaq och är känd över hela Stockholm. För många år sedan medverkade han i en egengjord klotterfilm som till slut hamnade i en nyhetssändning. Efter nyhetsinslaget satte polisen in fler resurser för att få fast klottergruppen där Spaq var aktiv.
– Jag har åkt fast 30-40 gånger, varav den gången för en stor sak. Jag var bara fjorton år då och kunde inte straffas med fängelse, men jag fick över 200 000 kronor i skadestånd och det blev massor med förhör och rättegång i två dagar, säger Spaq.
Spaq berättar också hur han startade och att alla vill synas på något sätt. Sedan blev det beroendeframkallande och i dag kan han inte sluta. Hans sätt att få
uppmärksamhet var att bli värst. Såg han att någon hade klottrat sin ”tag” på tio ställen i en tunnelbanevagn skulle han göra 15.
– För mig var det mest en uppmärksamhetsgrej. Att bara slakta sönder, synas och vara värst. Sedan visste de flesta klottrare vem jag var, då behövde jag inte vara värst längre. Nu målar jag mest för att det är kul. En blandning av uppmärksamhet och att det är skitkul, säger Spaq leende.
Han säger att målandet är som terapi. Han mår bra av det och tänker inte så mycket på konsekvenserna. Varken kostnaderna för kommunen eller att bli gripen. Inte längre.
– Om jag har målat på ett ställe kommer jag ihåg det. Det är roligt dagen efter och det blir som ett minne när jag ser en gammal målning som jag har gjort. Jag minns vad jag hade gjort den kvällen, även om det var för två-tre år sedan.
För kallt för sanering
Klottrarna packar ner sina burkar i en påse, tar av sig maskeringen och går bort från brofästet. Färgen på väggen kommer troligtvis att få sitta kvar över vintern. Det är för kallt för att sanera. Även klottret minskar under vinterhalvåret då kylan påverkar färgens torktid.
De rör sig över Finntorps torg, hälsar på pizzabagaren genom fönstret och försvinner genom snöfallet bort mot busshållplatsen.
Jens Kassnert
NVP I SAMARBETE MED
TOLLARE FOLKHÖGSKOLA