Olof Stenhammar har hittat hem. Nu för tiden kallar han sig hellre bonde än finansman. Men vägen till gården har inte varit spikrak.
FOTO: Jenny Frejing
Skolkaren som blev miljardär
Värmdö
14:02 | 23 oktober 2012
Meritförteckningen är brokig. Efter dåliga skolbetyg och nästan ett decennium på universitetet fick han sparken som 42-åring. Sedan grundade han OM, som såldes för 32 miljarder.
– Det låter som en saga, säger Olof Stenhammar, som i dagarna släppt sina memoarer.
Ålder: 71 år
Bor: Norrnäs gård sedan 1987.
Familj: Hustrun Inger, två barn och fyra barnbarn, samt labradoren Wilma.
Sysslar med: Bonde och entreprenör. Driver Siggesta gård, brukar jord och föder upp tjurar. Vice ordförande i Sjöräddningssällskapet.
Aktuell med: Memoarerna ”Det ordnar sig”
Olof om ...
... bekräftelsebehov: ”Jag tror att alla som är i karriären har någon form av bekräftelsebehov. Mitt bekräftelsebehov har varit oändligt. Jag kan ta hur mycket smicker som helst.”
... sin förmögenhet: ”Finansmän räknar nog sina pengar varje dag. Det gör inte jag.”
... barndomen: ”Jag fick aldrig beröm. Mina dåliga skolbetyg blev ett kvitto på att jag var oduglig. Och jag skickades iväg till en skola i Lund som tioåring. Gården och Östergötland blev då helig. Den fick övernaturliga proportioner, eftersom jag aldrig fick vara där.”
Cirkeln är sluten. Han återkommer till det, Olof Stenhammar, där han sitter i stolen på Norrnäs gård. Numera kallar han sig hellre bonde än finansman.
– Mitt ursprung är att jag är född på en gård och har jobbat i jordbruk. Jag råkade ramla in i finansbranschen, men är faktiskt ganska ointresserad av börsen. Jag föredrar att investera i saker som man kan ta på.
Han har fått tid att gå igenom sin minnen. Under de senaste ett och ett halvt åren har han skrivit sina memoarer. Det blev 477 sidor. Nyckelhändelsen inträffar på sida 60.
Där går att läsa om hur Olof Stenhammar sitter i en bil på väg från föräldrahemmet, Stjärnviks säteri i Finspång. Det har just blivit 1972, och han stannar in vid vägkanten i höjd med Norrköping. Han gråter så mycket så att han inte kan köra.
– Vi fick gå ifrån gården av ekonomiska skäl. Det var ett väldigt slag. Om jag någon gång skulle få råd ville jag ha fast mark under fötterna igen.
Han fick råd.
– Då var det bara en hypotetisk tanke. Det fanns inte ens en dröm om att jag skulle kunna göra det här. När jag ser tillbaka är jag förvånad. Det låter som en saga när man pratar om det på det här sättet.
Faktum är att den som läser memoarerna får samma intryck. Den unge Olof har dåliga betyg, stjäl en moped, föräldrarna oroas, sonen skickas till skolor på andra orter, där han vantrivs, skolkar och relegeras.
När Olof väl inleder högre studier har han ingen aning om vad han vill bli. Han stannar i Lund i 16,5 terminer, pluggar, lär sig snapsvisor och säljer pooler.
Sommaren 1971 frågar hans amerikanske svåger om han inte ska korsa Atlanten och bli börsmäklare. Där lär han sig om aktieoptioner, innan han återvänder till Sverige och blir vd på ett Bonnierägt poolföretag. Han avancerar inom koncernen, men 42 år gammal får han sparken.
Avgångsvederlaget får honom att våga starta eget. Företaget, OM, har perfekt tajmning, introducerar aktieoptioner i Sverige, skapar en elektronisk börs, och säljs ett par decennier senare för 32 miljarder kronor.
– Det kan synas att man bara ramlat på saker, men det går i cirklar. Det man en gång gjort hinner i fatt en på något sätt. Att jag sålde swimmingpooler vid sidan av studierna gav mig till exempel jobb på Bonnier.
Boken är trösterik läsning för den med framtidsångest.
– Vad jag skulle vilja säga till dagens unga? Kanske att du har inte så bråttom som du tror. Man måste lära sig lite av livet också. Så välj en utbildning med valmöjligheter, ge dig en chans att testa. Jag säger som den gamle patriarken Albert Bonnier: Det finns inget farligare än en nyutexaminerad civilekonom.
Från ”ruin” till utflyktsmål
Norrnäs gård, där intervjun genomförs, köpte han 1987. Kollegerna som bjöds ut till gården kallade den för en ruin. Sedan dess har mycket putsats till. Numera äger han även granngården Siggesta och jordbruksfastigheten Södernäs.
– Värmdö är en inflyttningskommun. När vi köpte bodde 18 000 personer här. Nu är det 39 000. Det innebär att de flesta saknar Värmdöidentitet. När jag slog rötter här kändes det naturligt att bidra med det jag kan göra för min egen ort.
En satsning är den på Siggesta gård, som blivit ett upplevelsecentrum med över 130 000 besökare årligen. En annan är den i Värmdö IF, som härom veckan tilldelades ett miljonstöd i syfte att stärka ungdomsverksamheten.
Olof Stenhammar kan tänka sig att utöka stödet för lokalsamhället. Bland annat har han upprörts över neddragningarna på Kyrksskolan, och tycker att politikerna orsakat ”ett djupt sår i Värmdös landsbygd”.
– Skulle någon presentera ett seriöst förslag på en privat friskola här ute skulle jag vara intresserad att lyssna. Men det kräver ett bra underlag.
När han i tidigare intervjuer ombetts rangordna sina bedrifter har han lyft fram tre händelser. OM, Siggesta gård och förstås tiden som general för Stockholms-OS. Men det finns ytterligaren en prestation han vill lyfta fram.
– Boken. Jag fick se den för första gången i går. Den känns som en jädra bedrift, faktiskt. Jag har aldrig föreställt mig att jag skulle skriva en bok.
Jörgen Löwenfeldt
jorgen.lowenfeldt@nvp.se