”På turné blir det alltid lite för mycket intryck lite för fort. Som öbo kan man bestämma sitt tempo själv, ta på en flytoverall och åker ut till någon kobbe. Väl där känns allt annat futtigt”, säger Pernilla Andersson.
FOTO: jenny frejing
På andra sidan vallgraven
Kultur & Nöje
11:16 | 17 oktober 2012
Att sjunga låten ”Desperados” i tre år var ingenting som lockade Pernilla Andersson.
Efter ett intensivt 2011 återvände hon till lugnet i skärgården för att arbeta på nya låtar.
Nu släpper hon den första av två skivor med samma titel.
... är 37 år och bor på Runmarö tillsammans med maken Dregen.
... gav ut sitt debutalbum ”My Journey” 1999, som
följts av sju andra skivor.
... har producerat skivor med Svante Thuresson och startat egna skivbolaget Sheriff Records.
... om att vara ambassadör för Håll Sverige rent, och jobba för en renare Östersjö: ”Efter att jag läst om hur Östersjön smutsas ner gick jag en promenad längs stränderna på Runmarö. Det fanns plast överallt. Det är jobbigt att veta att våra barn kanske inte kan bada eller fiska om 15 år och vi får gå till akvarium och säga att ’Det var så här det såg ut i skärgården förr’. Det visar på mänsklighetens sämsta sidor.”
... om att ha vågat släppa mer i arbetet med musiken än tidigare: ”Tidigare var jag vaktande som en neurotisk Woody Allen och lyssnade mer efter vad gitarristen hade för plektrum än på vad jag själv sjöng. De musiker jag har nu har jag spelat så mycket med att jag kan lita på dem och slappna av själv. Jag hoppas det hörs på sången.”
Den nya skivan, ”Det finns en spricka i allt – det är så ljuset kommer in”, bygger mer på stråkar och trumdriv än de tidigare. Samtidigt har Pernilla Andersson hittat ”sin” musik.
– Som kompositör ägnade jag 15 år åt att upptäcka olika slags musik, tills jag bottnade i något. Jag gillar Fleet-wood Mac, Tom Petty och Travelling Wilburys. Gubbar. Och jag blir äldre och då är det inte så stor mening att gå mot klubbmusik direkt.
Melodifestivalen 2011 var kul att ha varit med om, och gjorde att fler fick upp ögonen för henne.
– Jag var så nervös att jag rustade mig i månader innan. Det är ett kommersiellt jättespektakel, som ett Gröna Lund. Men det har inte märkts lika mycket på skivförsäljningen som på det mediala genomslaget. Festivalen ger inte så många artister framgång, egentligen, men det var en rolig upplevelse.
”Åkte runt som en idiot”
”Desperados” blev en hit som hon hade kunnat turnera med än, om hon hade velat.
– Jag åkte runt som en idiot under ett år. Det blev 170 bortanätter. Sen kände jag att det var nog. Jag gjorde dessutom både True talent på tv och en show på Börsen.
– När allt det var över var det plågsamt att komma ner i varv. Jag och (maken) Dregen packade ner studion och kläder i en dramaten, som man har när man bor på en ö. Jag tackade nej till alla erbjudanden. De hade gett bra pengar, men jag ville inte åka på paketturnéer och sjunga ”Desperados” i tre år.
Mörka texter
Istället har hon jobbat med den nya skivan sen februari. Bland annat finns en instrumental ”Runmaröpsalm” med.
Vad ger det dig att bo på Runmarö?
– Jag blir en bättre människa när jag får distans till mig själv. Att åka till ön är som att åka över en vallgrav; allt annat får vara kvar på andra sidan och man skapar sig ett mellanrum. När man jobbar med sig själv som varumärke hela dagarna – sina texter och turnéer och ger intervjuer – blir man otroligt självcentrerad. Det är en otrevlig egenskap om man inte har koll på den. Allt dåligt man är med om blir det värsta i världen. Att komma ut till ön är som att ge sig själv en kalldusch och en örfil, och jag vill inte träffa någon. Jag blir lite som en sån där gumma i Texas som sitter på verandan med ett hagelgevär – ingen ska komma för nära ...
Flera av melodierna på ”Det finns en spricka i allt – det är så ljuset kommer in” är glada och medryckande. Men skenet bedrar, för bakom finns mörkare texter.
– Det är ganska signifikant för mig. Jag gör melodisk musik, men med andra texter än man först tror. En del säger att de blev glada av skivan första gången de lyssnade men som sen undrar vad den egentligen handlar om.
Skrev om strippa
Bakom texterna finns en hel del ”grubbel”. En del handlar om verkliga personer – och henne själv – men hon tar sig också friheten att sätta ihop olika personer.
Låten ”Boxar-Göran” handlar om en bekant som blev misshandlad av sin man och låten ”Steg på månen” är resultatet av ett möte med en strippa på en motorcykel-klubb.
– Hon sa att hon skulle fortsätta det jobbet tills det kom en prins och tog henne därifrån. För henne skulle prinsen verkligen kunna komma, precis som det faktiskt finns steg på månen.
I övrigt innehåller texterna många känslor, men utan konkreta sammanhang.
– Jag vill inte skriva någon på näsan. Så är det när jag lyssnar på musik också. Jag får en helt egen tanke om vad musiken handlar om. Det vill jag att andra ska få av min musik också.
Barn på gång
I november blir det ännu en turné för Pernilla Andersson, men i januari ska hon och Dregen få sitt första barn och då blir det fyra månaders ledigt.
Efter det ska volym två av ”Det finns en spricka i allt – det är så ljuset kommer in” komma.
– Den ska bli en fortsättning på den här. Jag har skrivit en del material till den, men jag kan inte skriva klart den förrän vårt barn har fötts. Mycket kommer att hända framöver.
Lennart Spetz
lennart.spetz@nvp.se