”Vi förstod att vi hade ett annorlunda barn”

Nacka 15:37 | 26 september 2012 Jenny Lexhed fick veta att hennes autistiske son skulle få vänta i två år på stöd. Då började hon själv träna honom. Kampen för att få dagarna och nätterna att gå ihop slutade i en psykos – och en bok.

Jenny Lexhed

Bor: Saltsjö-Duvnäs
Ålder: 45
Familj: Man och tre barn.
Aktuell: Föreläser den 2 oktober i Nacka stadshus under Nationella Anhörig­veckan om sina erfarenheter som mamma till en autistisk pojke. Har skrivit boken ”Det räcker inte med kärlek”.
Filmtips: Temple Grandin, en film om en enastående autistisk person.

När Jenny Lexhed och hennes man fick sitt första barn märkte de tidigt att något inte stod rätt till. På barnavårdscentralen fick de höra att det inte var någon fara, att en del är sena i utvecklingen och att det skulle ordna sig.

– Men någonstans så förstod vi att vi hade ett annorlunda barn, säger Jenny.

När frågorna fanns kvar och inte några svar gavs vände sig Jenny och hennes man till en logoped. Där fick de tipset att läsa om autism. För Jenny var det jobbigt, det var svårt att tänka sig att Oscar skulle ha en diagnos.

– Jag hade sett filmen Rainman, det var den bilden jag hade av autism säger Jenny med ett snett leende.

Lång väntan på hjälp
Nu började jakten på hjälp, men väntetiden på en utredning var två år. Familjen vände sig till en privatpraktik, och Oscar fick diagnosen autism. Hela världen vändes upp och ner.

– Först var det en stor sorg. Inte för min skull, utan för Oscars. Jag visste att allt skulle bli så mycket tuffare, och tankarna kring hur det skulle gå var överväldigande.

Därefter kom nästa vägg att ta sig igenom. Barn med autism behöver tidiga insatser, men väntetiden för att få hjälp var även här väldigt lång. Jenny läste på och började träna Oskar på egen hand. Kvällarna blev längre och morgnarna tidigare, under den här tiden kom familjens andra barn.

Till slut gick det inte längre. Jenny hamnade i en utmattningspsykos och fick tillbringa fem veckor på sjukhus.

– Några år senare gick jag en skrivarkurs som hette ”Att skriva sitt liv”, och det var ett bra sätt för mig att bearbeta allt som hänt.

När kursen var slut så sa Jennys lärare att hon borde skriva en bok. Efter att hon låtit vänner och familj läsa utdrag så bestämde hon sig, och resultatet blev ”Det räcker inte med kärlek”, som kom ut 2008. Boken fick stor uppmärksamhet i media och har resulterat i att Jenny föreläser runt om i hela landet.

Farmor – en klippa
– Först skrev jag egentligen för att bearbeta allt för mig själv, som en dagbok. Men steg för steg så lät jag andra läsa och då fick jag så positiv feedback så då blev det som det blev.

I dag har familjen hittat sätt att hantera sin situation. Genom avlösartimmar har olika personer tränat med Oscar genom åren, men den räddande ängeln har varit farmor.

– Jag tror det har betytt lika mycket för henne som för honom. Hon är ett fantastiskt stöd för hela familjen.

Louise Hårdstedt