Golnaz Hashemzadeh gjorde allt för att lyckas, både i skolan och i livet utanför. Nu har hon skrivit en bok om sin väg bort från strävan efter det perfekta.
FOTO: Sofia Runarsdotter
”Livet är mer än det man presterar”
Profilen
08:45 | 12 september 2012
Många unga lever med pressen att man måste vara perfekt för att vara lyckad.
Golnaz Hashemzadeh levde med den under många år, men har nu skrivit en bok om hur det var, och hur hon hittat andra värden i livet.
Ålder: 29 år
Bakgrund: Kom till Sverige från Iran som treåring och bodde i Gustavsberg i 16 år innan hon flyttade till Östermalm i Stockholm.
Arbetar med: Driver den ideella föreningen Inkludera Invest, som ger stöd åt sociala entreprenörer.
Gör på fritiden: ”Människor spelar en väldigt stor roll i mitt liv. Jag läser mycket och tittar mycket på film.”
Aktuell med: Boken ”Hon är inte jag”
I mer än 15 år var Golnaz Hashemzadeh en siffra. En hög siffra. Allt som räknades i skolan i Gustavsberg, senare på Handelshögskolan och på de första jobben var höga betyg och hög lön. Hon ville vara bäst. Varje dag.
Men för sex år sedan kom en vändpunkt och nu har hon skrivit boken ”Hon är inte jag”.
Där berättar hon, delvis självbiografiskt, om hur det är att som ung tjej sitta fast i en ”mental bubbla”, där allt måste vara perfekt, trots att man själv inser att man inte mår bra.
Ätstörningar på Handels
– Det finns så många ideal att leva upp till. Att vara duktig, snygg och attraktiv blir ett sätt för tjejer att ta plats, men det skapar också press. Killar kan ta plats mycket mer automatiskt, säger hon och fortsätter:
– Jag skulle aldrig skriva den här boken om den bara handlade om mig själv. Men min egen historia blir en grund för att berätta något som många i min omgivning varit drabbade av. På Handelshögskolan var det knappast någon tjej som inte någon gång drabbats av problem med maten.
Även om inga verkliga platser eller personer nämns i boken, är det i Gustavsberg historien utspelar sig.
Bokens huvudperson, som bara nämns som ”hon” kommer som barn till Sverige från Iran 1986.
Familjen är politiska flyktingar och bosätter sig i Gustavsberg.
I det nya landet ska familjens nya möjligheter tas tillvara och det blir framför allt ”hon” som ska lyckas.
Framtidsö på Nelsonstigen
Svårigheterna och hindren var många, men köksbordet i lägenheten på Nelsonstigen blev en ”framtidsö” där läxläsning blev vägen till framgången.
– I dag är det bilden av att det bara finns en väg att gå för den som vill lyckas som är det läskiga. Bilden som visar hur du ska vara som kvinna, vän eller flickvän är så homogen, och minsta sak som gör att man lämnar det perfekta – att man äter en bulle för mycket eller inte har alla rätt på ett prov – blir ett tecken på att man istället är misslyckad. Det finns inga alternativ.
Golnaz Hashemzadeh berättar hur provresultat och hennes vikt blev hennes sätt att visa att hon var på rätt väg.
Hon läste på Handelshögskolan och fick de mest eftertraktade jobben, men hon drabbades också av ätstörningar.
Handlar om kontroll
– Det är svårt att kontrollera allt omkring sig, men lätt att kontrollera hur mycket du äter och tränar och dina resultat i skolan. På gymnasiet ville en kemilärare en gång inte släppa in mig i klassrummet. Han sa att jag skulle få MVG med god marginal utan att plugga så mycket som jag gjorde, och sa att det jag behövde var en promenad. Men i mina ögon var det inget alternativ. Den dag jag inte toppresterade var en dag när jag var på väg neråt.
Det Golnaz Hashemzadeh vill ska bli tydligare är att betyg och vikt bara är två av många verktyg, för att skapa bilden av vem man är och hur en bra framtid ser ut. Ens identitet är mer än så.
Bytte karriär vid 23
Efter Handelshögskolan arbetade Golnaz Hashemzadeh några år på prestigefulla företag i Sverige och USA, innan hon insåg att hon behövde en mening med arbetet.
– Jag arbetade bara för min egen skull. En befordran var något man ville ha bara för att den skulle ge möjlighet till ytterligare en befordran. Jag hade allt, men var olycklig för att jag kände att jag kunde vara ännu bättre och ännu smalare. Så jag lämnade det livet, även om det var svårt. När jag plötsligt hade lediga dagar visste jag inte vad jag skulle göra.
Då var hon 23 år och startade en egen konsultfirma.
I dag jobbar hon som rådgivare åt entreprenörer som verkar för positiv samhällsutveckling, genom att arbeta med grupper som riskerar att fastna i samhällets utkanter.
Att Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen ser hon som ett tecken på att något står fel till i Sverige.
Måste följa sin egen röst
Hur de som är barn och unga i dag ska undvika att fastna i ett destruktivt kontrollbehov, som Golnaz Hashemzadeh gjorde, är svårare att svara på.
– Det är inte enkelt. Trauman kan gå i arv, men många tjejer med problem som jag mött har kommit från trygga hem utan press från sina föräldrar. En viktig sak är att det måste vara okej att välja olika vägar och att man måste få följa sin egen röst. Livet är mer än det man presterar.
Lennart Spetz
lennart.spetz@nvp.se