I Viveca Stens senaste deckare visste hon inte vem som var mördaren förrän i mitten av boken.
FOTO: Nadia Enedahl
Viveca aktuell med nya Sandhamnsmord
Kultur & Nöje
17:00 | 10 juli 2012
En skadad och omtöcknad tonårsflicka snubblar fram längs hamnen. Det är midsommar, och fullt med folk. Men ingen hör flickans rop på hjälp.
I Viveca Stens deckare låter hon våldet ta över i Sandhamn.
Viveca Sten debuterade våren 2008 med boken I de lugnaste vatten, som blev första delen i Sandhamnsserien. Våren 2009 gavs ”I den innersta kretsen” ut, under 2010 kom ”I grunden utan skuld”. Förra året kom fjärde boken i ordningen ”I natt är du död”. Nu är hon aktuell med ”I stundens hetta”.
Viveca Sten placerar sina stora solglasögon på nästippen och börjar promenera längs vattnet på Sandhamn. Ett par går förbi och hejar på henne.
– Tjena. Vågar man gå här eller blir det fler mord då? hojtar mannen glatt.
Viveca har i sin deckarserie tagit livet av fler Sandhamnsbor än någon annan, men hon säger att det tagits väl emot ute på skärgårdsön där hon tillbringat i princip alla sina somrar.
”Kan de inte skiljas snart?”
– De gillar nog publiciteten, att Sandhamn sätts på kartan, säger hon.
Att sen människor har åsikter om handlingsutvecklingen i böckerna är en annan sak, menar hon.
– Folk gillade till exempel inte Henrik, som var huvudpersonen Noras man. Från trädgårdar här ute kunde människor ropa: ”Kan de inte skilja sig snart?” Det var också folk som skrev saker till mig som: ”Kan du inte bara döda honom? Eller slänga honom av Vaxholmsbåten?”
Om läsarna inte gillade den man Nora var gift med så tyckte de betydligt bättre om Tomas, som i böckerna jobbar på Nackapolisen, desto mer. Det har till och med hänt att kvinnor har hört av sig till Viveca och frågat om han finns på riktigt, om de kan få hans telefonnummer.
Trött på tjocka poliser
– Jag var så trött på schablonen av tjocka, medelålders, socialt inkompetenta poliser som knappt kan värma en ugnspizza själv. Så jag skapade Tomas. Han är en schysst kille – de finns ju faktiskt också!
Skrivandeprocessen har alltid byggt på struktur för Viveca. Hon gör dagsscheman för lång tid framåt, där det står vad hon ska skriva dag för dag, hur handlingen i boken ska utvecklas. Men med den senaste boken,
”I stundens hetta”, förändrades något.
Mördaren fick växa fram
Boken kretsar till viss del kring tonåringar, och saker som kan hända dem. Viveca har själv tonårsbarn, och berättar att skrivandet nästan blev terapeutiskt.
– Jag skrev av mig mycket av min oro. Det var kanske därför jag blev så tagen av den här boken. Jag satte ner fingrarna på tangenterna, och historien bara flöt fram. Den levde ett eget liv. Det har inte hänt förut, det var så häftigt.
Det ledde också till att hon inte på förhand visste vem mördaren var. Det har hon vetat långt i förväg när hon skrivit sina andra böcker.
Deadline närmade sig, och hon låste in sig en helg för att skriva klart slutet, där alla trådar skulle knytas ihop. Först då insåg hon vem mördaren var.
– Så om någon recensent skriver: ”Jag förstod vem mördaren var redan på sidan 75”, då skjuter jag honom! För det visste jag inte ens själv.
Anders Milde
anders.milde@nvp.se