Björn Johannisson är numera både kommunvägledare och konsumentvägledare i Nacka kommun. Han tar del av all information på skärmen genom en hörsnäcka i ena örat, samtidigt som han hör den han pratar med i andra örat.
FOTO: Jenny Frejing
Synskadade Björn leder Nackaborna rätt
Nacka
14:00 | 10 juli 2012
Om du någon gång ringt till Nacka kommun, har du förmodligen pratat med Björn Johannisson. Han är kommunvägledaren som kommer ihåg det mesta – och som sköter jobbet helt genom sin hörsel och känsel.
Ålder: 62 år
Familj: Hustrun Anki, två söner och tre barnbarn.
Bor: I närheten av Gustavsviksbadet i Boo.
Arbetar som: Telefonist och konsumentvägledare i Nacka kommun. Är även ordförande i Synskadades Riksförbund (SRF) Nacka-Värmdö.
Favoritplats i Nacka:
– Mitt hem! Det är en jätteläcker gammal sommarstuga, 40 meter från strandkanten.
Hur hjälpsamma är Nackaborna gentemot synskadade?
– När man har den vita käppen är de generellt väldigt tillmötesgående. Ibland blir de nästan för hjälpsamma. De vill hjälpa mig över gatan, trots att jag bara står vid övergångsstället och väntar på en kamrat.
Ett ostron kan bli upp till 15 år. En igelkott har 6 000 taggar. Stadsdirektörens direktnummer är 718 95 00. Och till vänster efter den första låsta dörren i kommunhuset kommer en trappa.
I Björn Johannissons huvud blandas onödigt vetande med högst nödvändig kunskap. Han har ett minne utöver det vanliga. Inte sällan har han svaret på kollegornas frågor innan de har hunnit bläddra igenom sina pappershögar.
Bra sifferminne
Förklaringen är enkel: Björn Johannisson är gravt synskadad, och måste därför lita till sitt minne mer än många andra.
– Jag har lätt för siffror och lätt att komma ihåg. I mitt yrke är det en stor tillgång, säger han.
Yrkestiteln är kommunvägledare, och absolut inte växeltelefonist. Björn och kollegorna gör nämligen så mycket mer än att bara koppla vidare samtal. Målet är att merparten av dem som ringer kommunen ska få svar direkt från kommunvägledarna.
För Björn handlar det om uppemot 90 samtal per dag.
– Eftersom jag kan det mesta om det mesta, får jag plocka många samtal. Det mesta handlar om barnomsorg och skola. Det är även mycket bygglovsfrågor.
Vad gör du om den som ringer är otrevlig?
– Det är svårt. Ofta är folk otroligt arga på snöröjningen. Då låter vi deras ilska pysa ut hos oss, innan vi släpper vidare dem till handläggaren. Det gäller att ge dem lite tid. Om någon blir hotfull brukar jag säga att om den fortsätter att använda den tonen så avslutar jag samtalet.
Björn pratar fort – det är nästan svårt att hänga med och anteckna. Enligt honom själv har han låtit sig influeras av sin ständiga följeslagare vid datorn, talsyntesen. Den information som andra får genom att läsa, måste han nämligen höra.
En apparat läser upp det som står på skärmen, i rasande tempo. Det innebär ett ständigt tjatter i vänsterörat, parallellt med telefonsamtalet i höger.
– Det gäller att ha en viss teknik, men det nöter på orken. Jag kan aldrig vara okoncentrerad under ett samtal.
Det låter som om du har blivit smartare av det här.
– Det vet jag inte, men jag använder mina sinnen mer aktivt.
Björn Johannisson är inte född synskadad. Synfelet, en näthinnesjukdom, kom smygande i 20-årsåldern, och sedan runt 20 år tillbaka ser han ingenting alls. Därför har han fått lämna sitt tidigare jobb som mellanstadielärare, för att via uppdrag som IT-utbildare i Nacka kommun hamna på sin nuvarande post.
Synskadade leder vägen
Han är faktiskt inte den enda av Nackas kommunvägledare som är synskadad. Två kollegor till honom har också nedsatt syn.
– Men jag tror inte att någon som ringer till oss tänker på det. Det är ju egentligen en ointressant uppgift i sammanhanget.
Hur var det att förlora synen?
– Det var tufft. Jag har hela tiden tänkt att den dagen jag förlorar synen helt, kommer läkarna att ha hittat ett botemedel. Men så har det inte blivit. Jag har ändå aldrig identifierat mig som svårt synskadad. Jag lever med sjukdomen, inte i den.
Hanna Bäckman
hanna.backman@nvp.se