Efter 24 år som polis sadlade Kristina Sterner om och blev privatdetektiv.
FOTO: CARL LUNDBORG
Värmdös egen Sherlock Holmes
Profilen
08:12 | 19 juni 2012
Sommaren är brottsbekämparnas högtid. Men främst i hängmattan och i tv-soffan.
NVP har träffat Värmdöbon Kristina Sterner, som är detektiv på riktigt.
Ålder: 51 år
Yrke: Privatdetektiv
Bakgrund: Först byggnadsingenjör, sedan polis i 24 år, därefter kaféägare, utbildare, kroppsterapeut och livscoach.
Timlön för spaning: 750-900 kronor
Timlön för konsulterande: 1 350 kronor
Har du en Watson? ”Ja, min partner Olle. Han är en fena på att hitta fakta. Han är mer analytisk vad gäller ekobrott och ställer andra frågor än vad jag gör.”
Tre andra lokala deckarprofiler
Viveca Sten
Viveca Stens första bok ”I de lugnaste vatten” kom 2008 som blev upptakten till Sandhamnsserien som utspelar sig på ön. Den senaste heter ”I natt är du död” och kom ut förra året.
Börge Hellström
Tidigare NVP-bloggaren Börge Hellström är kanske mer känd för sitt författarskap. Gustavsbergsbon har skrivit flera böcker ihop med Anders Roslund. Den senaste heter ”Två soldater”.
Karin Alvtegen
Nackabon började sin bana som manusförfattare för Rederiet. Hon gick vidare till att skriva kriminalromaner som ”Skuld”, ”Svek” och ”Skam”.
Runt om i Stockholm började äldre människor att dö i sina hem. De var ensamma och de var sjuka. Och det fanns ett samband mellan fallen.
Det låter som upptakten till en kriminalroman, men är hämtat ur Kristina Sterners verklighet. Hon var den som kallades in, anlitad av ett hemtjänstföretag.
– Vi spanade på några av de anställda. Det visade sig att de inte besökte de äldre som de skulle. När vi presenterade vad vi kände till för dem sa de upp sig.
Fallet har aldrig gått till polisen. Det har aldrig passerat någon tingsrätt. Istället har det hanterats av en privatdetektiv.
Värmdöbon Kristina Sterner är polisen som sadlade om. Efter 24 år inom ordningsmakten startade hon detektivbyrån Baker Street. Likt sin fiktive kollega Sherlock Holmes hanterar hon fallen som polisen går bet på.
– Jag ville testa min förmåga på den privata marknaden, säger hon. Jag kan jobba i en friare form än jag kunde som polis.
Tar över när polisen lagt ner
Nu handhar hon ärenden som avfärdats på grund av tidsbrist, eller helt enkelt för att brottet ännu inte begåtts.
– Bilden av en privatdetektiv är att vi spanar på otrogna män. Och ja, det gör man. Men framförallt förebygger vi brott. Jag ägnar mycket tid åt att utbilda och bygga upp interna kontrollsystem hos mindre företag.
Det finns olika sätt att gå till väga för att bekräfta en misstanke. Ett är att provocera fram brott. Misstänker ett företag att tjejen i kassan inte lämnar kvitto, då kan Kristina eller någon av hennes medarbetare – ett gäng hon kallar Baker Street Boys – agera kunder.
Vad är det du inte kan tänka dig att göra?
– Jag gör inget som strider mot lagstiftningen. Och jag är noga att i förväg fråga om syfte och mål med ett fall. Den som uppger att den ska leta efter en kompis kanske i själva verket söker någon med skyddad identitet. Vi dubbelkollar alltid.
Namnet till trots. Baker Street är en byrå utan adress. Så några plötsliga besök under mörka och stormiga kvällar förekommer inte.
– Vi hade kontor ett tag, men det behövdes inte. Det är inte där vi jobbar. Uppdragen kommer istället till oss via mejl eller telefonsamtal.
Ett annat fall. Inte lika obehagligt. En 97-årig kvinna berättade att någon gick omkring i hennes lägenhet på nätterna. Trygghetskameror sattes in i bostaden. De visade inget. Men kvinnan var inte nöjd, och Kristina fick sova över. Det slutade med att kvinnan på eget initiativ flyttade till ett äldreboende. Allt var bara inbillning.
Vurmar för de äldre
Just åldringsbrott är en specialitet.
– Jag tycker att det är bedrövligt när man stjäl från äldre människor. Som en kvinna som fick sina saker stulna av flyttfirman. Hon polisanmälde fallet, men det avskrevs i brist på bevis. Då hjälpte jag henne att skriva en ny anmälan som polisen kunde utreda.
Är du kritisk till hur din tidigare arbetsgivare jobbar?
– Nej, jag är inte kritisk till hur de jobbar. De gör så gott de kan. Jag tror att det är en organisatorisk fråga som gör att högarna växer, vilket för med sig att anmälningar med bristfällig information kan läggas ner. Folk tror att polisen ringer upp efter en anmälan, men de gör sällan det.
Åsikter har hon också om en annan poliskår – den på tv.
– De är dåliga förhörsledare. I förhör levererar de bevisen från början. De ställer ledande frågor och tappar humöret. Jag skulle gärna vilja utbilda dem i förhörsteknik.
Jörgen Löwenfeldt
jorgen.lowenfeldt@nvp.se