Ett magiskt möte. NVP:s reporter kommer inte att glömma första mötet med sälar i vilt tillstånd.
FOTO: carl lundborg

Turister vallfärdar till sälarnas kobbe

Skärgården 08:20 | 20 juni 2012 En kobbe norr om Möja har blivit vallfärds­plats för sälentusiaster. Vilket kanske inte är så konstigt. Sälarna har solat här sedan 1600-talet.

Fakta: Sälsafari

Flera alternativ finns för den som vill åka på sälsafari. Kostnaden för att hyra en egen båt med en grupp ligger på mellan 8 000 kronor och 14 000 kronor beroende på arrangör. Vissa säljer även styckbiljetter. Priserna för dessa varierar från 300 kronor till 1 000 kronor per person.
Några arrangörer är Öppet hav (som bland annat anlitas av Djurönäset och Fågelbrohus), Sandhamnsguiderna och Alla blå.

– Där har du en hel hög, utropar Staffan Björklund.

Vi har nått fram till ”bunkern”, sälarnas favoritkobbe. Platsen har därför blivit ett populärt resmål för sälentusiaster. Den här tisdagseftermiddagen trängs ett fyrtiotal sälar på klippan lite norr om Möja. De gassar i solen och frustar trött.

Plötsligt står vi alltså öga mot öga, på deras hemmaplan. För en ovan betraktare är situationen magisk och alldeles storslagen.

Staffan Björklund jobbar på Sandhamnsguiderna. Han är ofta här med RIB-båten och nyfikna turister. Dagen innan hade han sällskap av 22 spanjorer.

– Vi är här en bra tid. Ibland ligger det sex-sju båtar här samtidigt, så sälarna börjar bli vana vid oss, berättar han.

”Bättre än på Skansen”
Det massiva intresset är inte oproblematiskt, medger han.

– Jag tycker ändå att det är bättre att se dem här än på Skansen.

I mitten av 70-talet hade dagens säl-syn varit särskilt anmärkningsvärd. På grund av PCB-gifter och jakt var gråsälsstammen i Stockholms skärgård nere på några hundra individer, innan staten reagerade. Nu närmar sig populationen 4 000.

Men även ökningen har fört med sig svårigheter. Sälarna är ett gissel för yrkesfiskarna. Inte bara äter varje djur sju kilo fisk om dagen. De är även duktiga på att plocka åt sig godbitar från nät. Något som fört med sig en skyddsjakt på 20 sälar i Stockholms skärgård.

– Det är inte direkt djur som är älskade av skärgårdsborna. Men jag förstår turisterna. Det är orört och oexploaterat. Och det är ganska unikt att se ett sånt här djur i vilt tillstånd, säger Staffan Björklund.

Själv har han kört RIB-båt i sex år, en syssla han liknar vid att köra en låg sportbil i högsta hastighet på en grusväg som ständigt rör sig. Som resenär är upplevelsen därefter – oslagbart hisnande.

Snabba – men törstiga
Miljömässigt är det dock ingen hit.

– Båtarna drar 100 liter bensin i timmen, och vi är medvetna om att de inte är bra för miljön. Men ofta är det enda sättet att ta sig ut på kort tid. Dessutom kör vi väldigt effektivt.

En stor del av turerna har gått till den här kobben. Här har sälar synts sedan 1600-talet, vilket man kunnat konstatera genom att granska loggböcker från den tiden. Några sekler senare ligger vi intill och guppar, på lagom avstånd för att inte störa siestan. Andra besök har varit mer dramatiska.

– En gång låg vi här och fikade med en grupp när plötsligt en havsörn gick till attack mot kutarna.

Så, varför ligger sälarna just här?
– Antagligen är det mycket fisk i vattnet. De är här nästan jämt. Under sex års tid har vi kanske missat att se säl två gånger. Så statistiken är rätt imponerande.

Jörgen Löwenfeldt
jorgen.lowenfeldt@nvp.se