Mattis Hjertén skrattar gott när förskolläraren Chiara Mariani sätter på ett klistermärke på näsan.
FOTO: Elisabeth Ubbe
Mångfald bland blåsipporna: ”Alla är lika välkomna”
Värmdö
08:07 | 30 maj 2012
Ska barn med funktionshinder placeras i egna grupper – eller ska de sättas i vanliga?
Blåsippans förskola tror att alla barn mår bäst av att få vara tillsammans.
– Sannolikheten att barnen tar kontakt med funktionshindrade när de blir äldre är större, om man stött på olikheter tidigare i livet. Har man inte det så tror jag att man kanske blir väldigt osäker i sitt förhållningssätt, säger förskolläraren och specialpedagogen Elin Urby och fortsätter:
– Ibland gaddar barn ihop sig mot dem som är annorlunda. Då vill jag tro att barnen som gått här på Blåsippans förskola i så fall går fram och säger: Det är min kompis, och han är okej.
Teckenspråk passar bra
Klockan är nio och barnen och personalen sitter i en rund ring och går igenom dagens schema tillsammans. Höjdpunkten är på eftermiddagen, då kommer familjer och släktingar för att beskåda barnens vernissage, där de gjort avbildningar av sina hem.
Förskollärarna använder sig av teckenkommunikation när de pratar, för att underlätta för de barn som är i behov av språkträning, eller har någon form av funktionsnedsättning.
– Det blir lättare att lära sig innebörden av det som sägs om man får se och känna tecknet för ordet. Samtidigt ger man barnen ytterligare möjligheter att uttrycka sig.
”Ständig utmaning”
Av barnen mellan tre och fem år på förskolan i Hemmesta är fem i behov av särskilt stöd. Bland förskolans fem-åringar har tre av barnen downs syndrom.
För pedagogerna är utmaningen att de barnen ska smälta in i mängden, samtidigt som de måste ta hänsyn till att barnen är på olika nivåer.
– Här ska alla vara välkomna, oavsett vem man är eller hur man ser ut. Vår uppgift är att rigga verksamheten så att alla passar in. Det är en ständig utmaning, säger Elin Urby.
Förskolan har nyligen varit föremål för en studie av forskaren Ulf Jansson, på Stockholms universitet, som undersökt vilka kriterier som ökar delaktigheten och kamratskap mellan barn, som har, och inte har, funktionshinder.
Studien har resulterat i att man fått besök från England, USA och Tadzjikistan där man varit nyfiken på arbetet med inkludering, och för att genomföra den på skolor i hemländerna.
Olika mål i gemenskapen
Elin Urby och förskolans pedagogiska ledare Lotta Österman Eriksson tror inte att förskolan är unik, men menar att inkluderande verksamhet inte byggs på en dag:
– Det är väldigt inne med inkluderande verksamhet, men hur gör man egentligen? Vissa av barnen ligger på en tvåårings nivå och vissa på en sjuårings. Det är upp till oss pedagoger att skapa en organisation där vi har möjlighet att möta varje barn på rätt nivå säger Elin Urby.
Hur arbetar ni?
– Målet är att alla ska kunna delta i de olika aktiviteterna, men målen för barnen ser olika ut. Till exempel kan målet med en tur till skogen vara ökad förståelse för naturens kretslopp för vissa barn, för andra kan det innebära en motorisk utmaning och en stunds lek.
Även om förskolan vill vara så inkluderande som möjligt, behöver barnen i behov av särskilt stöd stunder då man jobbar med pedagogerna på egen hand.
– Det är inte alltid optimalt att vara funktionshindrad i en grupp av 39 barn. De behöver oftast mer lugn och ro omkring sig, det är inte ovanligt att de absorberas av allt som händer runt omkring dem och att de får svårt att koncentrera sig.
Vad är det viktigaste med pedagogiken?
– Alla människors lika värde är viktigast.
Gustav Grändeby
gustav.grandeby@nvp.se