”I början var jag rädd för mina nya bröst”
Profilen
13:36 | 17 april 2012
För tre år sedan fick Thérèse Kärrman beskedet: Hon bär på en gen som medför 80 procents risk att få cancer. Nu har hon opererat bort äggstockar, livmoder och bröst – och börjat jobba med cancerfrågor på heltid.
Namn: Thérèse Kärrman
Ålder: 38 år
Familj: Maken Johan Kärrman, som driver ett företag som tillverkar anteckningsböcker, sönerna Tage, snart 9 år, och Elliot, 6 år, och dottern Harriet, 3 år.
Bor: I den trävilla i Storängen där skärgårdskonstnären Roland Svensson bodde.
Arbetar som: Intressepolitiskt sakkunnig på Cancerfonden. Är även ordförande för Nätverket mot gynekologisk cancer.
Favoritplats i Nacka: Bryggan vid Storängens strandväg. ”Vi brukar sitta där i kvällssolen. Det är sjukt mysigt.”
Familjens cancerhistoria: Thérèse gammelfarmor, farmor och farmors tvillingsyster dog i äggstockscancer, 53, 47 respektive 43 år gamla. Hennes farmors systerdöttrar dog i bröstcancer respektive äggstockscancer. Hennes ene farbror dog i lymfkörtelcancer, den andre har fått prostatacancer. Hennes pappa dog i sviterna av tjocktarmscancer.
En strålande sommardag 2009 fick Thérèse Kärrman ett brev från sjukhuset. De hade provresultatet färdigt. ”Det är nog ingen fara”, tänkte Thérèse optimistiskt, och åkte till sjukhuset. Samtidigt anade hon vad som väntade. ”Du har gjort ett test för att se om du är anlagsbärare av BRCA1. Och det är du”, sa läkaren.
Thérèse Kärrmans historia är kantad av cancer. Många kvinnliga släktingar – däribland farmodern och hennes tvillingsyster – dog i äggstockscancer innan de fyllt 50.
Men cancern i släkten var inget som Thérèse kopplade till sig själv.
Hon åkte till London, jobbade som bildredaktör på tidningen Wallpaper, träffade sin man Johan och fick två söner.
Men så fick även hennes pappa cancer, och dog efter några år i sviterna av sjukdomen.
Chockartat besked
Snart därefter ringde en syssling från USA och berättade att hon var anlagsbärare för den muterade genen BRCA1, och föreslog att Thérèse också borde testa sig.
Genen gör att en kvinna löper 80 procents risk att få gynekologisk cancer eller bröstcancer.
– Jag insåg att det bara var att boka in ett test. Men jag ville vänta tills jag visste vad jag skulle göra med svaret.
Under tiden födde hon sitt tredje barn, dottern Harriet.
Sedan kom den där fina sommardagen och läkarens tuffa besked.
– Det var jättechockartat. Men jag var direkt inställd på att ta bort äggstockarna, livmodern och brösten.
Rakt in i klimakteriet
Tre månader senare låg Thérèse på operationsbordet. När äggstockarna och livmodern försvann damp hon rakt ner i klimakteriet, med allt vad det innebär av humörsvängningar och svettningar.
Hon tog det med jämnmod, och kände tacksamhet över att hon fått sina tre barn och att hon raderat risken för att få gynekologisk cancer.
Då var det desto jobbigare när hon för några månader sedan opererade bort brösten, trots att det innebar att även risken för att få bröstcancer försvann.
– Jag ville inte sörja i förväg. Men när jag gick till operationen var det som att gå till min bödel. Och det gjorde skitont när jag vaknade. Det var ett helvete, och i början var jag rädd för mina nya bröst. Jag vägrade att titta på dem. Jag hade stympat mig själv och satt dit tennisbollar istället. Men tack vare att jag släppte fram sorgen då, känns det bättre nu. Jag har hela tiden varit tacksam att jag är frisk, att jag kunde göra operationerna i förebyggande syfte.
En svår fråga för den som bär på BRCA1, är den om barn. Hur ska man resonera, när man vet att risken är så stor att de också blir anlagsbärare eller sjuka?
”Vi har framtiden för oss”
Det går inte att låsa sig vid riskerna, resonerar Thérèse.
– Vi har framtiden för oss. Vi har ingen aning om vad forskningen för med sig. Det kanske kommer att finnas en tablett mot det här. Men jag ska vara helt öppen mot min dotter, så att hon är medveten om riskerna. Jag ska ge henne en ärlig chans att fatta ett aktivt beslut.
Under de senaste åren har Thérèse engagemang i cancerfrågor stadigt vuxit.
I dag är hon ordförande för Nätverket mot gynekologisk cancer. Sedan bara några veckor tillbaka har hon dessutom ett ”riktigt” jobb på området, som intressepolitiskt sakkunnig på Cancerfonden.
– Det är så viktigt att de här frågorna tas på allvar. Jag vill visa att det här inte är något skamfullt och att man ska testa sig, så att man slipper drabbas. Jag ser det här som min möjlighet att förändra något.
Hanna Bäckman
hanna.backman@nvp.se