Inger Breitholtz ställer ut Frodes verk.
FOTO: JENNY FREJING
Origami på Danviksklippan
Kultur & Nöje
10:00 | 21 mars 2012
Böner, tranor och glaskonst. Den New York-baserade konstnären Tokiko Frode ställer nu ut på Klippan Showroom vid Danviksklippan.
New York-konstnären Tokiko Frodes ”The Prayer” visas på Klippan showroom, Hästholmsvägen 16 på Danviksklippan.
Utställningen har öppet nu i helgen, lördag och söndag, mellan 13.00 och 16.00.
Förutom tavlor säljs även örhängen av glas som Tokiko Frode gjort.
Origami, att vika papper, är en uråldrig japansk tradition. Det vanligaste motivet att vika är tranan, som symboliserar lycka och ett långt liv. Enligt en gammal japansk legend får den som vikt tusen tranor en önskan, eller bön, uppfylld. I Tokiko Frodes verk trängs tiotusentals origamitranor, de bildar svärmar och olika formationer. Verken går nu att se i Inger Breitholtz showroom på Danviksklippan.
– Origami – och då speciellt tranan – är djupt rotat i det japanska samhället, där Tokiko har sitt ursprung. Vikta tranor går att finna på många ställen i Japan, från sjukhus till i minnesparken för Hiroshima. Varje vikt trana symboliserar en bön, vilket gör verken väldigt starka. Sen är de ju otroligt vackra också, säger Inger Breitholtz.
Förutom att varje enskild trana i verken innesluter en enskild önskning från konstnären medföljer även en specifik bön varje tavla.
– Man kan se det som en fördjupning av verket, eller som att köparen får en önskan som kommer gå i uppfyllelse, säger Inger Breitholtz.
Katastrofen inledde
Det var i samband med katastrofen i Fukushima som Inger Breitholtz och Tokiko Frode började tala om ett samarbete, där Tokiko skulle ställa ut verk i Sverige. Origami fungerar som både bön och meditation, berättar Inger Breitholtz. Kanske är det ingen slump att alla verken tillkom efter Fukushima, på samma sätt som tranor veks i ofantliga mängder efter Hiroshima. I många av tavlorna finns det en trana som sticker ut ur mängden, som en röd trana mitt i en svärm av vita tranor.
– Nu när jag tänker på det tror jag att det kan symbolisera vikten av att vara en individ. Vi är ingen utan svärmen, utan vårt sammanhang. Samtidigt som alla är unika finns ett behov av att tillhöra något större, säger Inger Breitholtz.
Hanna Reinholdsson
hanna.reinholdsson@nvp.se