”Jag har svårt att se hur jag skulle skriva en bok som inte väcker känslor eller är ifrågasättande”, säger Katarina Wennstam, vars bok ”Svikaren” ges ut i dagarna.
FOTO: Jenny Frejing
”Jag har lite av en bråkstake i mig”
Kultur & Nöje
07:00 | 08 mars 2012
Kvinnomisshandel, våldtäkt, lyckliga skilsmässor. Katarina Wennstam räds inte ämnen som väcker ilska och debatt.
Men sin nya bok har hon gett sig in i ännu ett getingbo: Våld och homofobi i fotbollsvärlden.
– Jag har lite av en bråkstake i mig.
Katarina Wennstam säger det nästan i förbifarten. Vi pratar om hennes nya bok ”Svikaren”, och hon lägger vant ut texten, utan lång betänketid. Trots att hon samma morgon suttit i SVT:s morgonsoffa och pratat om ungefär samma sak, och efter vårt besök har ytterligare en intervju, känns svaren inte inövade.
Orsaken är förmodligen att det hon talar om är det som engagerar henne mest.
– Jag har svårt att se hur jag skulle skriva en bok som inte väcker känslor eller är ifrågasättande, säger hon.
Kan påverka med romaner
Engagemanget väcktes när hon var kriminalreporter på SVT. Hon tröttnade på att kortfattat rapportera om våldtäkt och misshandel. Istället ville hon visa hur rättssamhället ofta misstror våldtagna kvinnor.
Resultatet blev reportageboken ”Flickan och skulden”, som kom ut 2002. Den blev en så stor framgång att hon valde att satsa på skrivandet.
Snart gav hon sig på skönlitteraturen. Med romaner når man även dem som aldrig skulle läsa en debattartikel, tänkte hon.
Det blir tydligt när hon är ute och föreläser.
– I går föreläste jag för pensionärer i Kungsbacka. De var jätteengagerade, och hade fått en bild av trafficking genom min bok ”Smuts”. Då känns det kul att bråka.
”Ger sig på utseendet”
Men bråkandet får även oönskade följder. Det går snabbt att på nätet hitta utsagor om ”manshat” och ”den feministiska makteliten” i anslutning till Katarina Wennstams namn.
Hon har lärt sig att inte ta åt sig.
– Det finns ingen anledning att bli ledsen. Påfallande ofta bemöts vi feminister inte med argument. Istället ger man sig på vårt utseende. Men jag ogillar inte att bli motsagd. Jag tycker att det är spännande med människor som har en annan syn på feminism, säger hon och fortsätter:
– Jag är feminist och jag har makt. Men jag är förhoppnings-vis ingen elitist. Jag försöker värna min makt, och använda den för att ge röst åt tjejer som inte orkar, vill eller vågar berätta vad de har varit med om.
Synar fotbollsvärlden
I nya boken ”Svikaren” är mansrollen i centrum. Fotbollen får utgöra fonden – en bransch som enligt Katarina Wennstam formar våra föreställningar om manlighet.
– Fotbollen vill vara en del av samhället, men så fort man blir ifrågasatt för sin kvinnosyn, manssyn eller homofobi, tar man inte debatten, säger hon och exemplifierar med landslagsledningens initiala ovilja att ta avstånd från den kvinnomisshandelsdömde spelaren Alexander Gerndt.
Förutom våld och homo-fobi i fotbollsvärlden, lyfter hon även fram en vardagligare form av svek i boken. Det handlar om att svika sig själv och sin partner genom att stanna i ett förhållande som redan har dött.
Advokaten i ”Svikaren” är fast i ett äktenskap och en villa i Värmdö, som hon inte trivs i.
Antologi om skilsmässor
Ämnet går igen från antologin ”Happy happy – en bok om skilsmässa”, som Katarina Wennstam skrev ihop med bland andra Maria Sveland i höstas.
– När jag skilde mig var det många som sa till mig att de också ville det, men att de inte hade råd. Vår generation har skapat en livsstil och en bild av att vara lycklig och lyckad som förutsätter två ekonomier. Vi sitter fast i en gyllene bur, och kan inte bara resa oss upp och gå.
Boken vållade livlig debatt. Med lite perspektiv, är Katarina Wennstam nöjd med utfallet.
– Nu har debatten lagt sig, men boken finns kvar. Den kan hjälpa skilda, och förhoppningsvis få dem som sitter fast i en olycklig relation att inse att det inte är så farligt att skilja sig.
Hanna Bäckman
hanna.backman@nvp.se