En hyllning till min älskade ”gubbe”
Insändare
09:54 | 28 mars 2012
Vi träffades 1970 på ett diskotek på Gotland. Han var 20, jag var 18. Han var den vackraste man jag sett. Och han blev min!
1973 föddes vår älskade dotter Johanna. Han var stolt som en tupp. Vi hade det bra. Han byggde en båt. Vi köpte hus i Hemmesta. Vi längtade efter fler barn, men jag fick utomkvedshavandeskap och missfall. Han stöttade mig! Vi fick chansen att göra provrörsbefruktning i Göteborg. Tredje försöket lyckades, och vi fick våra älskade tvillingar Caroline och Malin. Han var nöjd med barn, men jag träffade en mamma med ett ryskt barnhemsbarn på jobbet. Jag ville också ta hand om ett barnhemsbarn från Ryssland.
Han sa ”nja, men okej, mitt knä rymmer nog ett barn till”. Vova kom till oss. Han var 11 år och föräldralös. Min ”gubbe” var så snäll mot honom. Lärde honom svenska ord, och vi lärde oss ryska. När jag efter ett tag ville ha ett barn till gjorde jag ett provrörsförsök till i Stockholm. Han sa ”nja”, men gav mig alla sprutor jag behövde. Jag fick missfall, och han stöttade mig.
Jag tänkte, kan vi ta emot ett fosterbarn som inte har någon. Han sa ”nja”, men gick med mig på en fosterfamiljsutbildning i tio veckor. Fyra år gammal kom Mikael till oss. Föräldralös. En jättefin liten pojke. Då sa min ”gubbe”, att nu är det väl nog med barn.
Vår äldsta dotter köpte en hund, träffade en man och fick barn. Kunde inte ta hand om hunden, så vi tog hand om Saga, hunddagis, medicinen. Jag ville ha fler hundar. Han sa ”nja, tre stycken räcker”. Nu har vi fem hundar.
Han är så gullig mot alla hundar och barn, fast han sa ”nja”. Nu har vi två fina
barnbarn också, och han är världens bästa morfar!
Nu är han lite tunnhårigare, lite rundare om magen, men är fortfarande världens vackraste man! Och tro mig, absolut ingen mes. Bara så himla snäll och rar, och han ger mig komplimanger hela tiden. Jag har Tourettes syndrom (lindrigt) och
ADHD, men han har stått ut med mig och mina tokiga infall i 41 år!
Du är bäst, Johan Forslöw, och jag älskar dig för evigt!
Din Monica Forslöw