Helena Berggren skrev sin handbok för utsatta kvinnor i ren ilska över att boken över huvud taget behövs.
FOTO: Elisabeth Ubbe

Hon vill hjälpa andra fly från hot och våld

Nacka 10:09 | 21 september 2011 Mannen hotade och förföljde henne i över tio år. Nu har Helena Berggren skrivit den handbok som hon själv hade behövt under den svåraste tiden.
– Boken ska vara karta och kompass när livet är som värst, säger hon.

Användbara telefonnummer

Hit kan du vända dig om du är eller har varit utsatt:
Kvinnojouren Nacka-Värmdö: Tel 08 601 95 72
Brottsofferjouren Nacka-Tyresö-Värmdö: Tel 08 466 91 66

Det började med småsaker. Han klagade över att skorna stod i fel ordning i hallen och att maten smakade konstigt. Helena Berggren, som då bodde i Nacka, förstod inte vidden av vad som höll på att hända.

De första åren stegrades isoleringen. Helena fick inget eget bankkort och mannen, som vid det här laget var pappa till deras gemensamma son, såg till att hon tappade kontakten med vänner.

– Det var en successiv hjärntvätt. Jag är välutbildad och trodde att jag var stark och självständig, men jag bröts ned, berättar hon.

Hot och vårdnadstvister
När Helena sedan tog steget och flyttade från mannen, trodde hon att det jobbiga var över. Men det hade knappt börjat. Helena drogs in i en karusell av hot, polis­anmälningar, anklagelser, förföljelse, uppslitande vårdnadstvister och otaliga myndighetskontakter.

I dag bor hon med sin son på hemlig ort. Det har gått 14 år sedan hon första gången träffade sonens pappa, och tio år sedan separationen. Först nu verkar förföljelsen ha upphört.

Många gånger genom åren har Helena saknat samlade råd om hur man ska bete sig i hennes situation.

Light-jurist och väninna
Till slut bestämde hon sig för att själv skriva den bok som hon hade behövt läsa. Resultatet är ”Jag längtar någonstans… men jag vet inte vart”, en handbok för kvinnor som utsätts för hot och våld i nära relation.

– Boken ska ge läsarna möjlighet att förbereda sig för olika situationer. Den ska vara karta och kompass när livet är som värst, både som light-jurist och en bästa väninna att hålla i handen, förklarar Helena.

Hon är utbildad till både civilekonom och jurist, vilket hon haft nytta av i skrivandet. I boken finns bland annat en katalog över typiska brott mot kvinnor och en grundlig genomgång av hur en rättsprocess går till. Ett kapitel är riktat mot personer som i sitt yrke träffar utsatta kvinnor, ett annat behandlar frågeställningar kring vårdnadstvister.

Spela in allt – ett bra råd
Många sidor ägnas åt handfasta råd till den som ska lämna eller anmäla sin man och de myndighetskontakter som kan följa. Ett sådant tips är att spela in allt. Bara om man har någons hot eller lögner på band, kommer man helt säkert att bli trodd, resonerar Helena.

– Det är ett av de viktigaste råden i boken. Vi är indoktrinerade att tro att det finns ett fungerande skyddsnät, men jag har insett att det bara är en chimär. Även myndighetspersoner ljuger och får minnesluckor.

Samtidigt är hon noga med att påpeka att hon stött på många proffsiga poliser, kommunanställda och brotts-offerstödjare.

– Det är avgörande för att saker har löst sig för mig. Jag har mötts av en oerhörd kompetens och ett enormt civilkurage hos vissa.

Helena formulerar en av huvudpoängerna med boken så här: ”Du är inte ensam och det finns hjälp att få.”

– Att vara misshandlad eller förföljd av en man kan vara så otroligt skuld- och skambelagt. Men jag har märkt, inte minst under arbetet med boken, att när frågan kommer upp, känner alla någon som har råkat illa ut. Det är så fruktansvärt vanligt. Ändå är frågan sällan uppe på agendan, säger hon och tillägger:

– Jag har inte skrivit boken av personliga bearbetningsskäl, utan i ren ilska över att den över huvud taget behövs.

Hanna Bäckman
hanna.backman@nvp.se