Nästa stopp: Australien

Sport 00:00 | 24 maj 2007 För sju år sedan köpte han första hojen – nu har Ältabon Carl Hagenblad vunnit Sveriges tuffaste motorcykelrally. – Körningen har varit kul hela tiden – men det har gjort ont, säger han.

Grustaget vid Storkällan i Älta är bara uppvärmning till det internationella rally Carl Hagenblad vunnit en start i. ”Halva min omgivning fattar inte hur det har gått till,” säger han. Foto: Ryno Quantz Det hade börjat skymma och vägen mot etappmålet försvann i mörkret. Efter 65 mil på motorcykeln oroade sig Carl Hagenblad för att inte hitta till Falun. Han saknade lysen och dag två av tävlingen började kännas lång.
Minuten senare dök en konkurrent oväntat upp från skogen. Carl Hagenblad bestämde sig för att ta rygg på sin medtävlare. Något som visade sig svårt.
– Han körde snabbare i mörker än vad jag gör i dagsljus. Det blev en skrämmande men rolig färd.
Båda hittade till målet där de möttes av applåder. Klockan hade krupit nära midnatt för en körning som varat sedan fem på morgonen. Ingen ovanlighet i ett rally som Destination Down Under (DDU) – ”ett enda långt, stressigt fippel med grejer och tider”.
”Jag blev skitskraj”
Två dagar senare var de fyra etapperna på 171 mil avgjorda. Av tolv elitåkare körde Carl Hagenblad oväntat hem segern. Prestationen gav honom en ny motorcykel och sponsrad plats i ett internationellt rally. Allting värt runt 200 000 kronor.
– Jag blev skitskraj. Nu är jag plötsligt tvungen att prestera på elitnivå. De jag får möta internationellt är VM-förare.
Det blivande motståndet har tung erfarenhet – längre än Carl Hagenblads tid bakom styret.
Körde med bruten ankel
För sju år sedan dök hans intresse för motorcyklar upp från ingenstans. En tanke – klassikern om frihetskänsla – gjorde att mc-kortet säkrades. Med motorcykel är det lätt att se sig om, tänkte han.
Efter att ha läst på internet och intresserat sig för rally blev första rundan – rally. Som komplett novis satte sig Carl Hagenblad att köra en tävling på grus. Resultatet blev en krasch och bruten ankel. Det hindrade honom inte från att fortsätta 15 mil med ett skramlande fotben som sällskap.
– Det hade känts skämmigt att inte köra klart.
Flera krascher senare bestämde sig Carl Hagenblad för att starta om. Han började köra långsammare och träna in tekniken. Efter det accelererade åkandet.
Snabbspolade vyer
Motorcykeln är mer än en sysselsättning. Träningarna ger vänner, sammanhållning och upplevelser. Det är ”sightseeing i snabbspolning” – tusen scener som blixtrar förbi på näthinnan medan hjulen sprutar vägens grus åt sidan.
Carl Hagenblad ser rallyna som avkoppling av bästa sort. Varje tanke finns på nästa kurva – noll tid fokuseras på omvärlden.
– Efter ett långt lopp av full koncentration tål man hur mycket skit som helst.
Målet är målet
Tröjan han har när han tränar luktar champagne. Smaken för vinst har däremot försvunnit sedan segern i DDU. I det internationella rallyt gäller bara en sak: att komma i mål. Det är ingen självklarhet. De långa tävlingarna på hundratals mil fullföljs inte av alla.
För Carl Hagenblad ska segern i den svenska uttagningen däremot följas av lärdomar. Han vill vara ödmjuk, undvika klantfel och lyssna på ”de äldre rävarna”.
Kan inte lägga på fett
Tiden till startskottet ägnas åt förberedelser. Motorcykeln fixas och resplaner ordnas. Sedan är det träningen och maten.
– Jag kan ju tyvärr inte lägga på mig fett, så jag brukar få bre en massa mackor och ha med mig under ett rally. Man tappar mycket i vikt på en så lång tävling, säger Carl Hagenblad och ser smal ut.
I augusti bär det av. Tävlingen körs i Australien: ett 500 mils rally. Men väntan blir inte lång. För den som är van vid 16-timmars körning per dygn – där mat, sömn och vila är nedprioriterat – är tre månader ingenting.
Carl Hagenblads entusiasm över sin hobby är tydligt skyltad när han hoppar med motorcykeln i grustaget vid Storkällan. På mindre än tio år har sporten blivit en stor del av hans liv. Och han räds inte utmaningarna det fört med sig.
– Halva min omgivning tycker att rallyt jag ska köra är ascoolt. Den andra halvan fattar inte hur det har gått till.
Hemligheten är inte stor, trots allt. En motorcykel, en bruten ankel och en gigantisk portion envishet. Det kan vara grund till framgång.

Mikael Kulle
mikael.kulle@nvp.se