”Det är oförståeligt vad som hänt”

Ingarö 17:25 | 16 december 2009 Den 6 september mördades en 80-årig kvinna och en 55-årig man i Norra Ingaröstrand. En 34-årig man misstänks ha tagit livet av sin farmor och sin far. NVP var på plats under första rättegångsdagen.

Alla är placerade utom huvudpersonen. Bilen från häktet är fördröjd av snöovädret. Vi kan inte göra så mycket innan dess, säger domaren. Några minuter senare lunkar en blondlockig man in i rummet, åtföljd av en trio från Kriminalvården. Han rättar till sin gråa huvtröja och sätter sig.

Sammanlagt befinner sig 28 personer i sal 1 i Nacka tingsrätt denna onsdagsmorgon. Förhoppningen är att under dagen reda ut inte bara vad som hände den där natten och förmiddagen för tre månader sedan, utan även varför. Hur kunde det ske?

– Den 6 september mördar han sin farmor och sin far, inleder åklagaren Tore Widetjärn och redogör för han syn på skeendet.

De mördades i sömnen under natten, utan tecken på motstånd. Därefter gav sig den 34-årige mannen ut på grusvägarna i Norra Ingaröstrand. Människor ser honom och ringer till polisen. En läkare får syn på honom vid en busshållplats när hon är på joggingtur. Mannen är då endast iklädd tröja och kalsonger. Läkaren tycker att han ser psykotisk ut.

Efter att ha misshandlat flera personer längs vägen och bland annat ha försökt komma över en bil kan mannen till sist gripas. Polisens hundförare ropar ”Attack, attack, attack” varpå mannen ligger på marken med hunden på ryggen. Just vid den tidpunkten säger han sig återfå minnet.

– Han varken förnekar eller bekräftar något av det han är misstänkt för. Han minns ingenting, säger försvarsadvokaten Gösta Bergman.

Skälet ska vara en haschpsykos. Han har fått sådana tidigare, tappat minnet och gjort saker han inte borde.

Åklagaren tar med rätten på en kuslig husesyn i sommarstugan där allt inträffade. Bilder visas med en projektor. Det är städat i bostaden. Det finns få tecken på vad som hänt. Möblemanget är lantligt, på trägolvet ligger trasmattor. Spisen är från åttiotalet, har tre plattor och är välputsad.

Därnäst visas de kläder som den 34-årige mannen bar den aktuella dagen. Ett par grå Logg-mjukisbyxor och en reklam-t-shirt från Kexchoklad. Den tekniska undersökningen visar väldigt starka band mellan mannen och hans offer, DNA-spår fanns bland annat under hans naglar.

Fram till nu har den misstänkte mannen inte tittat på åhörarläktaren bakom honom. Nu vänder han sig om, panorerar med blicken och finner ett välbekant ansikte. Han nickar med ögonen öppna. Annars tittar han mest framåt med närmast förundrad blick. Ibland byter han ställning i stolen.

Försvaret begär att göra sin sakframställning med stängda dörrar. Anhöriga ska få säga sitt och rätten går dem till mötes. Det innebär en två timmar lång paus för övriga.

Fram till händelsen bodde 34-åringen i en tvårummare i Gustavsberg, en bostadsrätt som hans farmor betalat. Han gick regelbundet till en psykiater. Han rökte hasch varje dag. Och han hörde och hör fortfarande röster. En av dem är god, ”Stefan”, den andre ond, ”Lasse”. Dessa män har funnits i hans huvud i tretton års tid, säger mannen.

Hans psykiater kan inte tro vad som hänt, säger han i förhör. 34-åringen var ”blödigt vänlig” och ”jättesnäll”. Anhöriga beskriver honom som ”världens snällaste”. En vän säger att han ”avgudade sin farmor”. Ingen har sett några våldsamma tendenser. Psykiatern berättar dock att 34-åringen lider av en lättare schizofreni och att det i samband med cannabis kan ha utlöst en psykos.

På eftermiddagen utvecklar mannen själv sin syn på vad som inträffade. Under hela sommaren hade han bott i farmorns stuga på Ingarö. Han och pappan hade suttit och tittat på V75 på tv på lördagen. Därefter minns han ingenting.

När åklagaren Tore Widetjärn börjar utfrågningen av 34-åringen framkommer att ”Lasse” och ”Stefan” varit personer han träffat 1995.

– Ja, de var riktiga personer som jag träffat. 1996 dök de upp i huvudet.

– Vad kommer du ihåg av lördagen?

– Inte en susning. Jag tog inte medicinen som jag skulle. Då blev jag psykotisk.

– Hade du slarvat?

– Ja, tyvärr. Jag har inget minne alls. Jag håller inte ihop dagarna riktigt.

– Tidigare har du lämnat uppgifter om att du gått upp ur sängen på morgonen, och att din pappa och din farmor redan var uppe. Men de dräptes på natten. Det kan inte vara så att du inte vill minnas?

– Alla har olika hjärnor. Det handlar om hur man behandlar dem. Min har misskötts. Det är att köra en bil utan bensin och olja. Till sist funkar den inte längre. Det är Lasse och Stefan som springer ovanför, som två tomtar.

– Du kommer inte ihåg det här alltså?

– Nej.

– Det hände saker på byn också.

– Jag kommer inte ihåg någonting av det.

– Du hade en stor mängd blod på dig. Har du någon förklaring till det?

– Ingen aning.

– Var det dina tröjor?

– Ja, och kalsonger.

– Var det dina byxor som vi hittade?

– Ja, jag känner igen dem.

– Skorna?


– Jag känner igen dem.

– Om vi ser till andra händelser. Folk som vet vem du är har sett dig. Tvivlar du på att det är sant som de berättar?

– Jag kan varken säga ja eller nej.

– Var det god grannsämja?

– Ja.

– Hade du några fiender?

– Inte en enda.

– Kan det inte vara så att du gjort det?

– Inte enligt min mening. Jag minns ingenting.

Förhöret går snabbt. Snart har alla frågor ställts, men svaren är samma som mannen gav efter händelsen i september. Förmodligen handlar det om en haschpsykos sa han då och säger nu. Försvarsadvokaten Gösta Bergman – som yrkar på sluten psykiatrisk vård – ber sin klient att berätta mer om rösterna han hör, och varför han hör dem.

– Jag har fått en sådan här bunt med diagnoser, säger 34-åringen och visar en trettio-fyrtio centimeter tjock bunt med handen i luften.

– Hur var din relation till din farmor?

– Den var bra. Hon har alltid varit god. Det är oförståeligt vad som hänt.

– Och relationen till din far?

– Den var god den med.

– Kan Stefan och Lasse ha något att göra med det som inträffat?

– Det är mycket möjligt. Jag mådde inte bra, helt enkelt.

Åklagaren Tore Widetjärn får en chans att ställa eftermiddagens sista frågan. Han undrar hur det kommer sig att polisen inte fann mer hasch i huset än vad som fanns i pipan han rökte ur.

– Fanns det något mer eller var det det sista du rökte?

– Ja. Jag tänkte lägga av med det.

Därefter är första dagen av rättegången till ända. Huvudförhandlingens fortsättning blir på fredag klockan elva, då vittnen ska höras. Alla i salen reser sig. 34-åringen får handfängsel och går tillsammans med männen från Kriminalvården ut ur rummet, han hasar fram i tofflor.

Jörgen Löwenfeldt
jorgen.lowenfeldt@nvp.se